I lördags blev det tillÃ¥tet för andra butiker än Apoteket att sälja rökavvänjningsprodukter med nikotin. Det känns dock lite märkligt att det har dröjt ända tills 2008 innan nikotinplÃ¥stret – som Läkemedelsverket godkände i Sverige 1981 – fÃ¥r säljas pÃ¥ samma ställen som andra, mycket farligare nikotinprodukter.
Det är fortfarande artonårsgräns som gäller för receptfria nikotinläkemedel, precis som för tobak. Att det inte är speciellt svårt för någon under arton år att köpa tobak gör dock att en viss snedvridning i tillgången fortfarande kommer finnas.
Detta är ett välkommet steg på vägen mot avvecklandet av Apotekets läkemedelsmonopol, men det är ingen avreglering det rör sig om, snarare en omreglering.
Men varför dröjde det ända tills nu?
Andra bloggar om apoteksmonopolet, nikotinplåster, tobak, monopol
Mitt namn är Johan Folin och detta är min blogg. Jag studerar just nu i min hemstad Lund med syftet att ta en pol mag-examen. Gillar nationalekonomi och godis. Jag har gjort 
mars 4th, 2008 at 03:09
Det sjuka är ju att, trots faktumet att personer under arton röker, sÃ¥ har rökavänjningsprodukter samma Ã¥ldersgräns som cigaretter och snus; vilket försvÃ¥rar ungdomars chanser att komma ifrÃ¥n beroendet. Det är bevisat (beklagar bristen pÃ¥ källor i mitt uttalande, den kompetente läsaren finner nog dem själva) att en stor del av de som röker började röka lÃ¥ngt innan myndighetsÃ¥ldern. Att dÃ¥ undanhÃ¥lla ett ”läkemedel” mot rökning för minderÃ¥riga för att det innehÃ¥ller nikotin är fel pÃ¥ tvÃ¥ viktiga sätt: ekonomiskt(rökare kostar pengar) samt socialt(rökare har sämre levnadsglädje(Ã¥terigen, kolla komp. källor)). Jag längtar(förlÃ¥t mig) pÃ¥ att vÃ¥ra ungdomar kommer att stÃ¥ utanför den lokala macken och be förbipasserande att köpa ut nicotinell. Den som dÃ¥ nekar dessa människor en extra chans att komma ur cigarettberoendet borde fundera pÃ¥ om de borde följa lagen, eller sitt eget samvete.