Månadsarkiv: juni 2009

Husera: en skräckupplevelse

I en artikel i Världen idag för ett och ett halvt år sedan, (”Mäklaretik som affärsidé”), berättade mäklaren Per Karlqvist på 2000Mäklarna, som numera verkar under namnet Husera, om hur viktigt det är att ha tydliga etiska regler inom fastighetsmäklarbranschen:

– Det handlar om att jobba aktivt med respekt för kunden i varje situation.

Under hösten sålde min före detta flickvän Malin och hennes syster det radhus som de växte upp i. Själva processen med att sälja huset började den åttonde september när uppdragsavtalet med Per Karlqvist som är grundare och vd för Husera skrevs under. Vad Malin och hennes syster då inte visste var att det definitivt inte skulle bli någon trevlig upplevelse.

Ett par tecken på att det inte skulle vara en dans på rosor kom ganska tidigt, men det var små detaljer som det inte lades särskilt mycket vikt vid. Inför visningen gicks varje rum igenom med kommentarer kring hur man borde möblera för att det skulle se så trevligt ut som möjligt. Här tyckte mäklaren vid ett tillfälle att en sekretär absolut skulle bort eftersom den såg gammal ut, men vid ett annat tillfälle tyckte han den skulle vara kvar eftersom den var charmig. Någon konsekvens i resonemanget fanns inte att se.

Innan radhuset lades upp på Huseras webbsajt gick systrarna igenom objektsbeskrivningen och bilderna och godkände dem, med några mindre ändringar i texten – framför allt grammatiska fel och kommatecken. Mäklaren kommenterade att han aldrig sett några så engagerade i sin husförsäljning som dem, vilket han i ett senare samtal menade var ironiskt menat, ”men det förstod ju såklart inte ni”. Den första visningen på söndagen gick bra, men när Malins syster kom hem efter den andra visningen, på måndagen, var ytterdörren mot trädgården vidöppen och stearinljus brann för fullt runt om i huset. Det verkade som att mäklaren haft väldigt bråttom att komma iväg. En stund senare ringer mäklaren till systern och ber henne att hålla i en extra visning. Ingen förklaring till varför stearinljusen brann och dörren var öppen gavs. Efter en stund, vid halvåttatiden kommer det sista paret som ville titta på huset. Systern gör så gott hon kan med att visa paret runt i huset. Parets kommentar, “vi har förstått att ni vill sälja huset så snabbt som möjligt”, gjorde systern lite förbryllad. Någon sådan situation förelåg inte alls, systerns nya boende var inte ens klart än. Varför paret hade fått den uppgiften var svårt att förstå.

Precis när det sista paret hade lämnat huset sent på måndagskvällen kom det ett sms från mäklaren som skickades till systrarna och alla som hade anmält intresse, där han förklarade att sista möjligheten för nya budgivare att lägga bud var på onsdag klockan 12:00, det vill säga mindre än två dygn senare – eller en arbetsdag. När han skickade smset hade det bara kommit in ett bud, som låg under utgångspriset. Detta var ingenting som systrarna och mäklaren hade kommit överens om; mäklaren agerade helt på eget bevåg. Om man är på jakt efter ett radhus för ett par miljoner kronor kanske man behöver åtminstone ett par dagar på sig att bestämma sig för hur mycket man är beredd att betala. Att ordna lånelöfte från banken och göra jämförelser med andra objekt kanske inte hinns med på en arbetsdag. Malin ringde efter en stund upp mäklaren och undrande hur han hade resonerat och varför han inte meddelat systrarna sin strategi. Svaret lät inte vänta på sig: Malin ”hade tagit ifrån [honom] glädjen med [hans] jobb” och han kunde minsann sin sak för han hade jobbat med det i 13 år. Han påpekade också att systrarna hade lagt sig i precis allt, ner till minsta kommatecken (det var ju deras hus och han arbetade för dem). Passade inte mäklarens arbetsmetoder kunde ju systrarna anlita en annan mäklare var budskapet, vilket inte är det lättaste när annonsering och visning är avklarat. Som spekulant blir man misstänksam om ett objekt återkommer på marknaden en kort tid senare.
Den korta budgivningsperioden skulle senare visa sig få tråkiga konsekvenser.

Systrarna kom fram till att det skulle verka märkligt att ta tillbaka uttalandet i sms:et men berättade för mäklaren att det kändes märkligt att mäklaren fattade den typen av beslut på egen hand utan att konsultera säljarna. Budgivningen gick trots allt ganska bra. När budgivningen slutligen stannat av på fredagen så fanns tre budgivare som hade bjudit nära eller över fyra miljoner kronor. Skillnaden mellan de tre högsta buden var inte särskilt stor. Mäklaren skickade därefter ett sms (”[Köparna] köper ert hus för 4.030.000 :-! Grattis! Återkommer snart med mer info. /Per”) där han bara konstaterar att paret med det högsta budet köper huset. Det var inte alls självklart att systrarna ville sälja till de som lagt det högsta budet. Även andra aspekter som tillträdesdatum spelar stor roll och personkemi spelar roll. Nåväl, Malin skickade ett sms tillbaka där varje ord vägdes på våg för att inte göra mäklaren upprörd, eftersom Malin inte visste med vilket humör mäklaren skulle svara. Smset innehöll glada utrop och en undran om önskat tillträdesdatum och när kontrakt skulle skrivas med mera. Genast fick hon ett nytt sms (”Du förnekar dig inte, Malin. Jag skrev precis att jag snart återkommer med mer info. tröttsamt…”) i otrevlig ton.

Malins syster kunde inte följa med när det var dags att skriva kontrakt så jag följde med som stöd. Av köparna deltog endast mannen. När kontraktet gicks igenom uppstod frågetecken kring en formulering som löd ”Fastigheten belastas inte av servitut och/eller nyttjanderätt” och sedan en till rad längre ner som löd ”Last, Avtalsservitut: Villa Last, Avtalsservitut: Ledning”. Mäklaren kunde inte svara på varför det stod så i kontraktet, vilket både köparen och vi ansåg vara märkligt. Mäklaren borde veta vad som står i kontraktet han upprättat. För att Malin skulle kunna skriva under kontraktet å sin systers vägnar hade en fullmakt tecknats. Den innehöll alla de uppgifter som var relevanta och var definierad för att enbart gälla den aktuella husaffären. Systrarna hade dessutom specifikt frågat om de hade någon mall för fullmakt som de kunde använda, men då fått svaret att de kunde skriva den själva. Köparna hade däremot fått en mall av mäklaren som de använt. Mäklaren mumlade något om att fullmakten kanske inte var helt rätt, men den fullmaktsmall som mäklaren skickat till köparen innehöll samma uppgifter, så vari problemet skulle bestå framkom inte. Mäklaren sade till köparen att ”om du accepterar fullmakten så är det väl okej”. Antingen är fullmakten OK eller så är den det inte. Köparen hade dessutom inte den juridiska kompetens som krävs för att avgöra om en fullmakt är giltig eller ej. Mäklaren verkade inte heller ha koll på att när kontrakten är på flera sidor bör alla signeras, inte bara det sista, vilket orsakade osäkerhet och förvirring hos köparen. Det visade sig också att köparna ville ha ett sent tillträdesdatum. Om detta hade kommit fram under budgivningen så är det möjligt att systrarna hade valt nästa budgivare, om denne ville ha ett tidigare tillträdesdatum.

Resten av mötet avlöpte utan större incidenter, men när köparen gått ville Malin ha en diskussion med Mäklaren om de samarbetsproblem som uppstått under säljprocessen. Det urartade ganska snabbt med att mäklaren började skälla ut Malin och säga att hon var “äcklig” och ”en väldigt otrevlig och obehaglig människa” och frågade om hon var ”dum i huvet”. Han tyckte även synd om mig som var tillsammans med en människa som Malin. Jag blev helt paff när utskällningen började, men insåg efter en stund att jag kunde spela in utskällningen på min mobiltelefon, vilket jag gjorde. Citaten är transkriberade från inspelningen och är ordagrant återgivna. Han fortsatte med att förklara att ”jag tänker inte stå till svars för dig mer! Jag tänker inte svara mer på dina frågor! Jag bara vill att du går härifrån”. Han hotade dessutom med att ringa polisen. Detta sades alltså innan alla detaljer kring husförsäljningen var avklarade, såsom besiktning. Efter ytterligare ett par minuter med utskällningar från mäklaren gick vi därifrån.

När besiktningen av huset var klar hade ett par punkter på saker som borde åtgärdats uppkommit. Ingenting var av akut karaktär och inget var heller förvånande med tanke på husets ålder, förutom en mindre fuktskada i köket. I beskrivningen av objektet stod dessutom uttryckligen att huset var i behov av renovering på flera områden. Köparna ville få köpeskillingen sänkt med ett betydande belopp, från 4 030 000 med 58 500 till 3 971 500 på grund av de identifierade renoveringsbehoven. Köparna ansåg att de på grund av den korta tiden från visning till att budgivningen var klar, inte kunde kontrollera skador på exempelvis fönster och badrum ordentligt. Till slut gick systrarna med på att sänka köpeskillingen med 25 000 kronor för att finansiera ett nytt köksgolv och en ny kyl, vars kondenskärl var orsaken till fuktskadan på golvet. Nu var köpeskillingen nere på samma nivå som nästa budgivare. Detta problem hade säkerligen kunnat undvikas om budgivarna hade haft möjlighet att inspektera huset innan budgivningen avslutades.

Mäklaren kontaktades, som skrev ett tillägg till köpekontraktet med den nya köpeskillingen, 4 005 000 kronor. Malin skrev under tilläggspappren och ett par dagar senare kom ett av exemplaren i brevlådan, men utan köparens underskrift. Det är lätt att tycka att det ingår i mäklarens jobb att kontrollera att alla papper har blivit undertecknade och är giltiga innan de skickas iväg.

På tillträdesdatumet visade det sig att den nya köpeskillingen inte stod på de papper som skulle undertecknas på banken, vilket ledde till att den ursprungliga köpeskillingen användes när pengarna överfördes, vilket medförde att ytterligare överföringar av pengar och underskrifter av nya papper behövde göras några dagar senare, efter att allt egentligen skulle vara helt färdigt och avslutat.

Malin författade efter allt detta ett mail där det mesta av det ovan stående beskrevs och ansåg att mäklarens arvode skulle sänkas till en procentsats på utgångspriset i stället för det slutgiltiga priset, vilket eftersom slutpriset blev omkring en halv miljon över utgångspriset var en ansenlig summa. Mäklaren accepterade efter ett tags funderande, vilket kan ses som ett erkännande av han brustit i hanteringen av sitt uppdrag som mäklare.

Andra bloggar om: ,

Jajja Communications

SEO-företaget ((Search Engine Optimization)) Jajja Communications försöker kväsa kritik mot företagets metoder genom att hota med stämning och vite. Det är dags att åter igen visa det bästa sättet att få sitt företagsnamn att hamna högt i Googles sökresultat:

  1. Använd tvivelaktiga affärsmetoder
  2. Hota med att stämma de som kritiserar dig
  3. Vänta tills bloggosfären uppmärksammar hur du beter dig
  4. Profit?

Läs mer: Jajja spammar bloggare, Streisandeffekten

Andra bloggar om: , , ,

Integritetscertifiering

Nu har jag, liksom flera ledande centerpartister, integritetscertifierat mig. Det innebär att jag stödjer följande principer:

  • Lagar, förordningar och direktiv som införs i Sverige och EU skall alltid vara förenliga med Europakonventionen för mänskliga rättigheter.
  • Kommunikation i alla dess former mellan människor skall vara fredad från statlig insyn, förutom vid brottsutredning.
  • Utredning om brott skall endast få utföras av instanser inom rättsväsendet.
  • Lagstiftning inom Sverige och EU skall alltid ske med full transparens för medborgarna.

Om gratis kultur

Karl Malmqvist fortsätter sina funderingar kring Piratpartiet och dess sympatisörer med funderingen att ”[…] det rör sig om en synnerligen heterogen grupp människor som febrilt försöker rationalisera sina egna nöjen och hitta på allehanda anledningar att få ha kvar möjligheten att ‘gratis’ ta del av andras produktion”. Jag vill först tacka Karl Malmqvist för att han har hjälpt mig ur min bloggdvala. Tack, Karl 🙂

För mig handlar det inte om gratis kultur, även om en del pp-väljare antagligen resonerar så. Möjligheten att fildela även upphovsrättsskyddat material utan tillstånd relativt fritt kommer av att staten och särintressen inte ska ha rätt att övervaka allt vi gör bara för att det går. Bara för att det är relativt riskfritt (straffmässigt åtminstone) att köra bil för snabbt betyder inte att det är friheten att köra hur snabbt man vill som är anledningen till att vi inte ska ha övervakningskameror i varje gathörn och var hundrade meter på motorvägen. Möjlighet till ringa lagöverträdelser kommer av att vi ska behålla en rättsstat med mänskliga rättigheter värda namnet.

Sedan tycker jag att det är orimligt att ta betalt för framställning av exemplar när marginalkostnaden för exemplarframställning är noll. Inom andra områden uppmuntrar vi, och försöker sträva efter, perfekt konkurrens.

Andra bloggar om: , ,

Johan Folin (c): ”Därför röstar jag på Piratpartiet”

Min partikamrat Karl Malmqvist förstår inte hur någon kan rösta på Piratpartiet. Han kommer med tre invändningar. Mattias Svensson svarar på den andra invändningen i ett inlägg på Neobloggen, men jag svarar på frågan mer generellt: Hur kan jag rösta på Piratpartiet?

Karl Malmqvist och jag är överens i många fler frågor än vi inte är det. Vi är båda betydligt liberalare än Centerpartiets kärna. Jag har kryssat Christian Engström för Piratpartiet därför att alla riksdagspartierna behöver få en tydlig signal att det inte fungerar att prata högt om integritet och rättssäkerhet och sedan börja övervaka alla svenskar (och de utlänningar som råkar ha kontakt med svenskar eller befinner sig i Sverige). På medborgarrättens område går utvecklingen åt helt fel håll och där har Centerpartiet inte gjort tillräckligt mycket bra för att jag ska kunna rösta på det. Det som slutligen fick mig att bestämma mig för Piratpartiet i det här valet var beslutet om FRA-lagen på stämman i maj. Det är dags att sätta ner foten.

Lena Ek har varit bra i de här frågorna, men jag tycker inte att hon har varit tillräcklig liberal i ett flertal andra frågor. Jag vill inte riskera att rösta in Lena Ek om jag kryssar Marie W eller Abir och de inte får tillräckligt många kryss.

Därför röstade jag på Christian Engström för Piratpartiet i valet till Europaparlamentet.