Givetvis finns det ett par saker som jag egentligen skulle vilja påpeka angående ditt senaste svar, men för att inte dra igång en evighetsbattle i detta kommentarsfält tänker jag avstå. Om vi känner oss väldigt manade kan vi ju alltid fortsätta diskussionen nästa gång vi stöter på varandra AFK.

Det känns som att risken annars är överhängande att vi hamnar i en situation där vi om 50 år sitter framför varsin dator med långa, vita skägg och försöker övertyga varandra om glaskrossandets BNP-effekter med hjälp av statistik på hur glasmästare oftast använder potentiellt ledig tid, alternativt ifall människor avstår från andra utgifter när de får en fönsterruta krossad eller om de ökar sina utgifter för att slippa frysa. Jag tror vi båda har vettigare saker att syssla med fram tills dess. Dessutom tror jag inte att jag skulle klä i långt skägg.

Ha det gott.

Vidare borde jag ha varit tydligare med att BNP inte höjs av glaskrossande, utan blir oförändrad jämfört med alternativet. Hade jag varit det i inlägget så hade det antagligen klarlagt en del ståndpunkter. Det får jag ta på mig.

Däremot menar jag att du fortfarande har fel om ökning av BNP, även om du garderar dig genom att skriva ”per automatik”. Givet att vi inte ändrar förhållandet mellan ej mätbar aktivitet (ledighet, oavlönat arbete) och de aktiviteter som ingår i BNP, kan en ökning av BNP inte bero på krossade fönster som repareras.

Att krossa fönster skulle inte heller minska arbetslösheten som du skrev i första kommentaren, återigen på grund av alternativkostnaden. En minskning av arbetslösheten för glasmästare skulle öka arbetslösheten för alla andra branscher som har lägre marginalnytta än fönsterreparationer.

Uppenbarligen var jag dock inte tillräckligt pedagogisk i mitt exempel. Jag antar att min poäng inte gick fram helt eftersom att jag inte beskrev de olika alternativen i kronor och ören, men jag tyckte det kändes som att det inte tillförde något och dessutom blev lite tråkigare.

Men visst. För att förtydliga: Säg att du uppskattar möjligheten att vara ledig och slippa trötta ut dig med att byta mitt fönster till A kronor.
När jag ovan (uppenbarligen lite för slarvigt) skriver att du blir ”lite trött eftersom du fått jobba” skulle jag istället ha skrivit att du gått miste om nyttan av att få vila (värderad till A kronor) eftersom att du jobbat. A är ju då din alternativkostnad.
Precis som du säger skulle du kunna jobba med något annat, exempelvis att snitsla orienteringsbanor, under tiden och då tjänat B kronor istället. Jag utelämnade det alternativet ovan eftersom det är lätt att framstå som en psykopat om en bloggkommentar blir över tre A4 lång och jag trodde poängen gick fram ändå. Men visst. Din alternativkostnad kan vi då kalla max(A, B).
Hoppas att jag var tillräckligt tydlig denna gång.

I övrigt tycker jag att du sammanfattar mina argument rätt bra när du skriver om att den tid som måste läggas på att åtgärda skador av olika slag är tid som inte kan läggas på att producera nya varor, tjänster eller fritid. Det var exakt den poäng som jag ville visa.

Tid till att åtgärda skador är tid som inte kan gå åt till att producera nya varor och tjänster. Dock påverkar både reparationen och nyproduktionen BNP lika mycket.
Ledig tid höjer inte BNP, även om den har ett värde och innebär en teoretisk kostnad för en person som valt att avstå från arbete för att vara ledig.

En högre nyttonivå hade just därför kunnat åstadskommas genom att man låtit bli att krossa fönstret och låtit dig njuta av lite ledigt som för dig haft ett värde. Men BNP hade ökat mer om fönstret krossats och du valt att reparera det.

Eller så hade du kunnat höja BNP-nivån med variabeln B från stycket ovan genom att jobba med orienteringsbanorna istället för att laga fönster.

Oavsett om du lagar ett krossat fönster eller snitslar en orienteringsbana ökar BNP med värdet på ditt jobb. Men det säger ingenting om huruvida du bara återställt något som gått sönder eller producerat något nytt.
Poängen är alltså att en ökning av BNP inte per automatik är en ökning av välfärd/nytta, även om det givetvis är så i många fall.
Som jag förstod det utifrån din ovanstående beskrivning var detta samma spår som föreläsarna var inne på.

Sedan fortsätter du med att hävda att du förstår alternativkostnad. Du visar inga tecken på det i din kommentar. Tvärtom ignorerar du just alternativkostnaden. Du skriver ”Du är å andra sidan lite trött eftersom du fått jobba”. Jag hade jobbat oavsett om din ruta hade gått sönder eller ej, det är ju det som är poängen. Antingen med att laga någon annans ruta, eller med någon annan verksamhet. Eller så hade jag varit ledig, och eftersom du läst nationalekonomi så vet du också att även ledig tid har en kostnad.
All tid som måste läggas på att åtgärda skador av olika slag är tid som inte kan läggas på att producera nya varor, tjänster eller fritid.

Eftersom soldater hade kunnat ha civila yrken inom tjänste- eller produktionssektorer och fabriker och material hade kunnat användas till annat än att producera vapen så höjer krig inte alls BNP. Inte ett dugg. Inte ens på pappret. Du har inte alls förstått alternativkostnad.

Det du skriver är så dumt att jag funderar på om du inte skrev kommentaren bara för att trolla, men jag är inte säker så det är bäst att påpeka hur fel du har.

De ska ha sagt att BNP är ett ”undermåligt mått på ekonomisk aktivitet” och exemplifierat med en krossad glasruta. Du tolkar det som att de menar att skadegörelse är bra för tillväxten.

Eftersom jag också har en del univeritetspoäng Nationalekonomi tycker jag att jag har rätt bra koll på begreppet alternativkostnad och jag ser inte direkt något som pekar på att de inte skulle ha förstått det.
Däremot tycker jag att du drar en mängd märkliga slutsatser. Jag tror inte att det beror på okunskap, men kanske bor det en liten demagog någonstans i dig.
Jag tänker inte argumentera kring huruvida BNP är ett bra, halvbra eller dåligt mått på någonting överhuvudtaget. Jag menar bara att Ferm & Wallners argument är helt korrekt och att dina motargument inte håller.

För att vara pedagogisk:
Låt oss säga att jag har en glasruta som jag vill ska vara hel, en hundralapp i fickan och en vilja att äga ett exemplar av Bastiats bok (eller ett par nya skor).
Du är också sugen på boken (eller skorna), men har inte råd.

Alternativ 1: Inget händer. Min ruta är intakt. Jag köper boken.
Resultat: Min ruta är hel. En av oss är gladare tack vare ägandet av en ny bok.
Totala nyttan ökar lite. BNP-ökning: 100 kr.

Alternativ 2: Min ruta går sönder. Jag betalar dig 100 kr för att laga den. Du köper boken för 100 kr.
Resultat: Min ruta är hel. En av oss är gladare tack vare ägandet av en ny bok. Du är å andra sidan lite trött eftersom du fått jobba, vilket du helst avstått om du kunnat få boken gratis.
Totala nyttan ökar lite (dock mindre än i 1 på grund av den alternativkostnad som uppstått för dig). BNP-ökning: 200 kr.

Det finns här även ett närbesläktat problem med BNP som mått. Obetalt arbete syns inte. Det vill säga om jag själv byter min ruta eftersom jag är en händig kille syns det inte i siffrorna, men ger samma effekt som om jag betalar någon annan för att byta den.
Således finns det ett tredje alternativ.

Alternativ 3: Min ruta går sönder. Jag byter den och köper sen boken för 100 kr.
Resultat: Min ruta är hel. En av oss är gladare tack vare ägandet av en ny bok. Jag är är å andra sidan lite trött på samma vis som du var i alt 2.
Totala nyttan ökar lite (dock mindre än i 1 på grund av den alternativkostnad som uppstått för mig). BNP-ökning: 100 kr.

Slutsats: Alternativ 2 med krossad ruta och inhyrd glasmästare ger högst BNP, även om alternativ 1, att folk inte krossar varandras glasrutor, är det klart bästa alternativet för samhället i stort.
Sedan kan du argumentera kring att bokförläggaren kan använda pengarna hon får in till något annat som i sin tur ökar BNP, men det kan hon ju göra i alla tre fallen och i slutändan skillnaden som härrör från om någon fått betalt för att byta rutan fortfarande att bestå.
Således har miljöpartisterna rätt och du har fel.

En annan sak är att du ett par gånger snarare argumenterar för än mot de som du hävdar inte har förstått:
”Om skadegörelse hade varit bra för tillväxten hade man kunnat eliminera arbetslösheten genom att börja slå sönder fönster.”

Det är väl just det som var Ferm & Wallners poäng?
Att glaskrossarmayhem nog är en dålig idé, trots att det skulle öka BNP. Högre BNP leder alltså inte per automatik till högre välfärd, lägre arbetslöshet och allmänt lyckorus.

I det här fallet tror jag nog dock att det skulle minska arbetslösheten rejält om alla landets arbetslösa glasmästare (och lekmän som jag själv som nog skulle kunna byta en ruta som i ovanstående exempel) skulle få erbjudanden om jobb direkt när fönsterlösa människor frös i vinterkylan.
Däremot kanske det ändå inte är önskvärt med detta fönsterkrossande.

Krossade fönster är ju ett rätt teoretiskt – om än ganska roligt – exempel att använda i sammanhanget.

Krig är lite tydligare.
Extremt bra för BNP. Inte så bra för världen.

Tillväxt krossar inte miljön. Tillväxt innebär att mer kan göras med samma eller färre resurser. Det är genom att inte slösa energi som vi får tillväxt.

Kort och gott: Utan miljö och natur att leva i och av, så spelar det ingen roll hur lyckliga vi människor försöker vara. Kraven på obegränsad tillväxt krossar miljön. Obönhörligen.

Där hjälper heller inga nationalekonomiska modelleringar eller ideologiska värdeutlåtanden. Förbättringar av miljön genom tekniska innovationer äts snabbt eller direkt upp av en ökande omsättning eller resursutnyttjande.

Vi får inte spara energi idag, för då blir den ekonomiska tillväxten omöjlig. De flesta miljöproblem har en direkt korrelation till produktion och konsumtion av energi.

Samt Henrik Hallgrens nya bok ”Det gröna skiftet – från industrialism till ekologism”:
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9186407740