Om bensoylekgonin-testets tillförlitlighet

I söndags skrev jag lite om andra tänkbara förklaringar till att Ola Lindholms bensoylekgoninprov var positivt. Nu har jag hittat lite mer information om förklaringen att antibiotikan amoxicillin också kan ge upphov till bensoylekgoninförekomst i urin. Det är en artikel från Journal of Analytical Toxicology med det, tycker jag, missvisande namnet ”Failure of amoxicillin to produce false-positive urine screens for cocaine metabolite”.
Anledningen till att jag tycker att det är missvisande är följande:

  • I studien som beskrivs deltog 33 personer, som alla fick amoxicillin.
  • Två personer testade därefter positivt i fyra olika test för bensoylekgonin.
  • Tre personer hade förhöjda halter av bensoylekgonin, men inte tillräckligt för att betecknas som ett positivt prov (gränsen gick vid 150 ng/mL).

Av 33 personer hade alltså fem förhöjda halter av bensoylekgonin i urinen. Det är ungefär 15 procent. Nu är omfattningen av studien begränsad, men den som påstår att amoxicillin inte kan ge upphov till falska positiva testresultat för kokain får inget stöd här. Titeln på artikeln stämmer heller inte överens med författarnas sammanfattning:

Within the limitations of the study design, we conclude that amoxicillin is unlikely to produce false-positive urine screens for cocaine metabolites. (min markering)

Ja, enligt studien är sannolikheten att amoxicillin ger ett negativt testresultat för bensoylekgonin större än sannolikheten för ett positivt resultat. Men att ett prov som ska ta reda på om man har intagit en illegal substans har fel i femton procent av fallen, om man går på amoxicillin, känns inte särskilt rättssäkert. Särskilt inte när poliser skrattar åt den som ifrågasätter testresultaten.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *