Dagens ledare i Kvällsposten handlar om det publicerade förhandlingsdokumentet om Acta.
Innehållet i dokumentet som publicerades är dock inget steg mot ökad öppenhet i EU eller världen. Det enda som kommer att öppnas om det slutgiltiga avtalet liknar förhandlingsdokumentet är turisters resväskor, datorer och mp3-spelare.
Läs även andra bloggares åsikter om acta, eu, integritet, övervakning, fildelning, rättsäkerhet
Med anledning av Spotifys popularitet hos både musikindustrin och konsumenter, samt tillbakadragandet av Bob Dylan-katalogen hos Spotify och Orwell-e-böckerna hos Amazon, handlar dagens ledare om riskerna med att företag kan radera musik och böcker som vi tror att vi har kontroll över och rätt till.
För de flesta är detta inget stort problem. Alla tycker inte om Bob Dylan och har man redan läst George Orwells böcker kanske man inte köper e-boksversionen. Risken är däremot att det är den här typen av centraliserad kontroll av innehåll som kommer dominera i framtiden.
Andra bloggar om: spotify, drm, kindle, amazon, orwell, censur, bob dylan
Karl Malmqvist fortsätter sina funderingar kring Piratpartiet och dess sympatisörer med funderingen att ”[...] det rör sig om en synnerligen heterogen grupp människor som febrilt försöker rationalisera sina egna nöjen och hitta på allehanda anledningar att få ha kvar möjligheten att ‘gratis’ ta del av andras produktion”. Jag vill först tacka Karl Malmqvist för att han har hjälpt mig ur min bloggdvala. Tack, Karl 
För mig handlar det inte om gratis kultur, även om en del pp-väljare antagligen resonerar så. Möjligheten att fildela även upphovsrättsskyddat material utan tillstånd relativt fritt kommer av att staten och särintressen inte ska ha rätt att övervaka allt vi gör bara för att det går. Bara för att det är relativt riskfritt (straffmässigt åtminstone) att köra bil för snabbt betyder inte att det är friheten att köra hur snabbt man vill som är anledningen till att vi inte ska ha övervakningskameror i varje gathörn och var hundrade meter på motorvägen. Möjlighet till ringa lagöverträdelser kommer av att vi ska behålla en rättsstat med mänskliga rättigheter värda namnet.
Sedan tycker jag att det är orimligt att ta betalt för framställning av exemplar när marginalkostnaden för exemplarframställning är noll. Inom andra områden uppmuntrar vi, och försöker sträva efter, perfekt konkurrens.
Andra bloggar om: integritet, rättsstaten, piratpartiet
Som jag tidigare berättat deltar jag för tillfället i Stureakademin, Timbros utbildningsprogram (”Dagens talanger. Morgondagens tankar”; det låter som jag det). Inför vår tredje helgträff fick vi i uppgift att skriva en ledare om valfritt ämne som varit aktuellt den gångna veckan. Jag valde – vilket säkerligen även flera andra deltagare har gjort – utvecklingen i Pirate Bay-rättegången och frågan kring rådmannen Tomas Norströms jävsituation.
Efter tingsrättens fällande dom mot personerna bakom fildelningssajten the Pirate Bay förra fredagen har det uppdagats att tingsrättens ordförande i målet, rådmannen Tomas Norström, är engagerad i två föreningar som arbetar med upphovsrättsfrågor på olika vis. Dessa är Svenska föreningen för upphovsrätt (SFU), där Norström är medlem och Svenska föreningen för industriellt rättsskydd (SFIR), där Norström sitter i styrelsen. SFU beskriver sig själva som en ”mötesplats för kvalificerade upphovsrättsliga diskussioner” och tar officiellt inte ställning i lagstiftningsfrågor; man svarar exempelvis inte på remisser. Däremot är även tre av målsägarnas representanter i Pirate Bay-rättegången medlemmar i föreningen och en av dessa, advokaten Monique Wadsted, är dessutom kollega med Norström i Stiftelsen för internetinfrastruktur, där båda arbetar extra. SFIR, där Norström sitter i styrelsen, har varit remissinstans för lagförslag om patent och upphovsrätt och arbetar för att ytterligare stärka patent- och upphovsrätten.
En av nämndemännen som skulle delta i Pirate Bay-rättegången är medlem i Föreningen Svenska Tonsättare. Nämndemannen tog själv beslutet, efter inrådan av Norström, att avstå från att delta i rättegången på grund av risken för att misstanke om jäv skulle uppstå. Att Norström i det skedet inte inser att hans egna engagemang skulle kunna väcka samma misstankar är anmärkningsvärt.
Det upphovsrättskritiska nätverket Piratbyrån, som startade och drev the Pirate Bay innan det blev en separat verksamhet, kallade redan innan rättegången startade hela processen för Spectrial, en sammanfogning av orden spectacle (spektakel) och trial (rättegång). Piratbyrån menar att rättegången och händelserna kring den kan liknas vid en teaterföljetong. För Piratbyrån och en stor del av ungdomsgenerationen, som Fredrik Reinfeldt innan valet 2006 lovade att man inte skulle jaga, har åtalet mot the Pirate Bay hela tiden setts som en politisk rättegång. Det är den idealistiska ungdomen mot en kapitalstark upphovsrättsindustri och det råder knappast någon brist på dramatik för att kunna se det som en politisk teater. När märkliga saker inträffar, som när åklagaren efter nästan tre års förberedelser kände sig tvungen att stryka en av de viktigaste åtalspunkterna i rättegångens inledande skede, förstärks naturligtvis uppfattningen att det mest är en teaterföreställning. När åklagaren gör misstag uppfattas det mest som en fars och kaxiga kommentarer från de åtalades bidrar ytterligare till den uppfattningen.
När en stor del av ungdomsgenerationen inte längre ser en rättegång som ett sätt att ta reda på om någon har begått ett brott utan som politisk förföljelse gäller det att vara extra noga med att göra allting på rätt sätt. Oavsett om Norströms medlemskap i SFU och SFIR påverkat tingsrättens dom eller ej är blotta misstanken om att så har skett allvarlig. Det kan i förlängningen leda till att respekten och förtroendet för rättssamhället – och domstolarnas upprätthållande av det – riskerar att nötas bort. Då är det inte längre en komedi eller fars – då är det en tragedi.
Andra bloggar om: tpb, the pirate bay, tomas norström, jäv, stureakademin, timbro, caesars hustru
Anders Birkeland på GF Studios håller fast vid ”fildelning är stöld”-resonemanget och har tydligen polisanmält ett par sajter (däribland Pirate Bay) för häleri. Det faktum att Pirate Bay inte har sålt eller erbjudit den stulna masterversionen av Rallybrudar torde medföra att fallet läggs ner omedelbums eftersom brott inte kan styrkas. Det pedagogiska problemet med att förklara varför fildelning inte har något med stöld att göra återstår dock.
Tyvärr ger jag väl Anders Birkeland och GF Studios mer uppmärksamhet än vad de förtjänar bara genom att skriva det här inlägget. Var det någon som såg Rallybrudar?
Andra bloggar om: rallybrudar, häleri, fildelning
Riksdagsledamoten Johan Pehrson (fp) och filmproducenten Joakim Hansson blev hårt ansatta av framför allt Johanna Nylander och Christian Engström i Svt:s Debatt för en stund sedan. Det var en fröjd att höra både Nylander och Engström leverera välformulerade inlägg medan Pehrson och Hansson fick svårt att hitta orden. Joakim Hansson sade till och med emot sig själv när han först sade att nöjesindustrin förlorar en massa pengar och kommer gå omkull för att i nästa mening säga att visst, vinsten ökar, men för långsamt. Eftersom programmet fortfarande pågår finns det inte upplagt på webben än, men det borde gå att hitta en länk här så småningom. Under tiden kan man läsa Johanna Nylanders text om IPRED och regeringen på Svt Opinion.
Andra bloggar om: svt, ipred, debatt, fildelning, antipiratlagen
Med anledning av Europeiska kommissionens förslag om en förlängning av upphovsrätten för inspelningar från 50 till 95 år skrev jag en text om pensionssparande.
När en musiker klev in i en inspelningsstudio på 50- eller 60-talet så visste han eller hon om att verket skulle vara skyddat av upphovsrätten i femtio år. Det innebär ganska gott om tid att planera och spara undan pengar till sin pension. För vanliga människor är detta inget konstigt. Om man vill ha mer än den grundnivå som man är garanterad för att man har betalat skatt under ett arbetsliv, då får man också lägga undan en del själv.
Andra bloggar om: upphovsrätt, eu, eu-kommissionen, pension
CUF Skåne och Centerpartiet Malmö bjuder in till föreläsning nu på måndag kväll.
Laddar du också hem upphovsrättsskyddat material?
Då får du inte missa vår föreläsning om fildelning som fenomen,
antipiratbyråns arbetsmetoder, musikindustrins framtid och att göra
kulturen fri från musikindustrins järngrepp.Föreläsare är Magnus Eriksson, medgrundare till Piratbyrån och är
pressansvarig. Han reser ofta runt i landet och håller i föredrag, träffar
media, deltar i debatter och på andra sätt förmedlar budskapet om legal
fildelning.Måndagen den 1 oktober, klockan 18.00–19.30
Almtorget 2b, Malmö.
Arrangeras av Centerpartiets Ungdomsförbund i Skåne och Centerpartiet i
Malmö. För mer info kontakta Bassem Nasr på 0762-644535.
Andra bloggar om: piratbyrån, centerpartiet, cuf
I juni förra året skrev jag en text om fildelning och vad skivbolagen borde göra (Vi betalar, om vi erbjuds det vi vill ha). Då lät det så här:
Mitt förslag är att skivbolagen slutar se distribution av plastskivor som en inkomstkälla och istället se det som marknadsföring för artister, för det är i praktiken den förändring som vi har sett den senaste tiden. Skivförsäljningen må ha minskat, men intresset för konserter och festivaler har ökat enormt de senaste åren.
Nu gör Rasmus Fleischer mig uppmärksam på en artikel i DN om minskad försäljning av CD-skivor (Betald nedladdning inte tillräckligt för industrin):
Branschföreträdare säger att det knappt längre går att ens betrakta cd-försäljningen som en intäktskälla. Snarare är cd:n numera en del av marknadsföringen av en artist och som kan bidra till efterfrågan på konsertbiljetter, souvenirer eller andra produkter.
Intressanta bloggar om: upphovsrätt, musikindustrin, piratkopiering
Olle Wästberg har ett nyhetsbrev som jag prenumererar på. I det senaste, för februari, skriver han om Tower Records nedläggning:
Fildelning har offer
Tower Record, företaget som uppfann jätteaffärerna för musik, slår igen. 200 butiker i USA har lagts ner. Några tusen anställda mister jobben.
Huvudskälet är nedladdningen av musik via internet. Fildelning är ett brott, men en brottslighet som är tämligen accepterad. Miljontals människor fildelar varje dag.
Ibland sägs det att fildelning är ett brott utan offer. Nedläggningen av Tower Records visar att det inte är sant. Den som tror att äganderätten är viktig för ett fritt samhälle borde inte utan vidare acceptera fildelning.
Sedan är det en annan sak att både bransch och lagstiftare måste hitta smartare sätt för musikproducenter att tjäna pengar.
Jag skrev ett svar till honom:
Hej, jag läste ditt nyhetsbrev (för februari) och blev lite förbryllad över din kommentar till Tower Records nedläggning.
När fri konkurrens råder kommer priset på en vara att närma sig marginalkostnaden för framställning av nya exemplar. När man använder internet som transportmedel, fabrik och butik sjunker marginalkostnaden per kopia till (väldigt nära) noll. På samma sätt som vävstolar effektiviserade textilindustrin (och ledde till hög arbetslöshet för textilarbetare på kort sikt) eller Gutenberg effektiviserade bokframställningen (och fråntog klostren sitt de facto-monopol på bokkopiering) så har internet1 effektiviserat exemplarframställning för musik- och filmbranschen. Att Tower Records hade en massa personer som letade upp pressade plastbitar på ett lager åt folk var ineffektivt. Digital kopiering via fiberoptik är det inte. Joseph Schumpeter lanserade begreppet ”kreativ förstörelse”, ett begrepp som är väldigt passande att använda för att beskriva vad som håller på att hända med skivbolagens plastpressning.OK, skivbolagen kan inte längre tjäna pengar på exemplarframställning så vad ska de göra då? Först får vi komma ihåg att det nuvarande sättet att tjäna pengar på musik är en parentes i historien, innan grammofonspelaren kom framfördes all musik i realtid. Dessutom har de flesta musiker inte tjänat pengar på skivförsäljning, det är det nästan bara topplisteartister som gör, utan på just liveframträdanden. Ingenting tyder på att människor spenderar mindre pengar på kultur nu än innan internet slog igenom, däremot spenderas mer pengar på bland annat konserter och festivaler, och mindre på skivor.
Skivbolagen borde alltså se till att ta igen på gungorna vad man förlorar på karusellerna. De borde investera i evenemangsföretag som EMA Telstar och använda den inspelade musiken som marknadsföring för kommande konserter.
Om han svarar mig så kommer jag lägga upp svaret här.
Intressant
Andra bloggar om: olle wästberg, fildelning, tower records, musikindustrin
Mitt namn är Johan Folin och detta är min blogg. Jag studerar just nu i min hemstad Lund med syftet att ta en pol mag-examen. Gillar nationalekonomi och godis. Jag har gjort lite saker.
Senaste kommentarer