Känner Wiehe till Streisand-effekten?

Innehållet i dokumentet som publicerades är dock inget steg mot ökad öppenhet i EU eller världen. Det enda som kommer att öppnas om det slutgiltiga avtalet liknar förhandlingsdokumentet är turisters resväskor, datorer och mp3-spelare.

Läs även andra bloggares åsikter om acta, eu, integritet, övervakning, fildelning, rättsäkerhet

För de flesta är detta inget stort problem. Alla tycker inte om Bob Dylan och har man redan läst George Orwells böcker kanske man inte köper e-boksversionen. Risken är däremot att det är den här typen av centraliserad kontroll av innehåll som kommer dominera i framtiden.

Andra bloggar om: spotify, drm, kindle, amazon, orwell, censur, bob dylan

För mig handlar det inte om gratis kultur, även om en del pp-väljare antagligen resonerar så. Möjligheten att fildela även upphovsrättsskyddat material utan tillstånd relativt fritt kommer av att staten och särintressen inte ska ha rätt att övervaka allt vi gör bara för att det går. Bara för att det är relativt riskfritt (straffmässigt åtminstone) att köra bil för snabbt betyder inte att det är friheten att köra hur snabbt man vill som är anledningen till att vi inte ska ha övervakningskameror i varje gathörn och var hundrade meter på motorvägen. Möjlighet till ringa lagöverträdelser kommer av att vi ska behålla en rättsstat med mänskliga rättigheter värda namnet.

Sedan tycker jag att det är orimligt att ta betalt för framställning av exemplar när marginalkostnaden för exemplarframställning är noll. Inom andra områden uppmuntrar vi, och försöker sträva efter, perfekt konkurrens.

Andra bloggar om: integritet, rättsstaten, piratpartiet

Efter tingsrättens fällande dom mot personerna bakom fildelningssajten the Pirate Bay förra fredagen har det uppdagats att tingsrättens ordförande i målet, rådmannen Tomas Norström, är engagerad i två föreningar som arbetar med upphovsrättsfrågor på olika vis. Dessa är Svenska föreningen för upphovsrätt (SFU), där Norström är medlem och Svenska föreningen för industriellt rättsskydd (SFIR), där Norström sitter i styrelsen. SFU beskriver sig själva som en ”mötesplats för kvalificerade upphovsrättsliga diskussioner” och tar officiellt inte ställning i lagstiftningsfrågor; man svarar exempelvis inte på remisser. Däremot är även tre av målsägarnas representanter i Pirate Bay-rättegången medlemmar i föreningen och en av dessa, advokaten Monique Wadsted, är dessutom kollega med Norström i Stiftelsen för internetinfrastruktur, där båda arbetar extra. SFIR, där Norström sitter i styrelsen, har varit remissinstans för lagförslag om patent och upphovsrätt och arbetar för att ytterligare stärka patent- och upphovsrätten.

En av nämndemännen som skulle delta i Pirate Bay-rättegången är medlem i Föreningen Svenska Tonsättare. Nämndemannen tog själv beslutet, efter inrådan av Norström, att avstå från att delta i rättegången på grund av risken för att misstanke om jäv skulle uppstå. Att Norström i det skedet inte inser att hans egna engagemang skulle kunna väcka samma misstankar är anmärkningsvärt.

Det upphovsrättskritiska nätverket Piratbyrån, som startade och drev the Pirate Bay innan det blev en separat verksamhet, kallade redan innan rättegången startade hela processen för Spectrial, en sammanfogning av orden spectacle (spektakel) och trial (rättegång). Piratbyrån menar att rättegången och händelserna kring den kan liknas vid en teaterföljetong. För Piratbyrån och en stor del av ungdomsgenerationen, som Fredrik Reinfeldt innan valet 2006 lovade att man inte skulle jaga, har åtalet mot the Pirate Bay hela tiden setts som en politisk rättegång. Det är den idealistiska ungdomen mot en kapitalstark upphovsrättsindustri och det råder knappast någon brist på dramatik för att kunna se det som en politisk teater. När märkliga saker inträffar, som när åklagaren efter nästan tre års förberedelser kände sig tvungen att stryka en av de viktigaste åtalspunkterna i rättegångens inledande skede, förstärks naturligtvis uppfattningen att det mest är en teaterföreställning. När åklagaren gör misstag uppfattas det mest som en fars och kaxiga kommentarer från de åtalades bidrar ytterligare till den uppfattningen.

När en stor del av ungdomsgenerationen inte längre ser en rättegång som ett sätt att ta reda på om någon har begått ett brott utan som politisk förföljelse gäller det att vara extra noga med att göra allting på rätt sätt. Oavsett om Norströms medlemskap i SFU och SFIR påverkat tingsrättens dom eller ej är blotta misstanken om att så har skett allvarlig. Det kan i förlängningen leda till att respekten och förtroendet för rättssamhället – och domstolarnas upprätthållande av det – riskerar att nötas bort. Då är det inte längre en komedi eller fars – då är det en tragedi.

Andra bloggar om: tpb, the pirate bay, tomas norström, jäv, stureakademin, timbro, caesars hustru

Andra bloggar om: rallybrudar, häleri, fildelning

Andra bloggar om: svt, ipred, debatt, fildelning, antipiratlagen

När en musiker klev in i en inspelningsstudio på 50- eller 60-talet så visste han eller hon om att verket skulle vara skyddat av upphovsrätten i femtio år. Det innebär ganska gott om tid att planera och spara undan pengar till sin pension. För vanliga människor är detta inget konstigt. Om man vill ha mer än den grundnivå som man är garanterad för att man har betalat skatt under ett arbetsliv, då får man också lägga undan en del själv.

Andra bloggar om: upphovsrätt, eu, eu-kommissionen, pension

Laddar du också hem upphovsrättsskyddat material?

Då får du inte missa vår föreläsning om fildelning som fenomen,
antipiratbyråns arbetsmetoder, musikindustrins framtid och att göra
kulturen fri från musikindustrins järngrepp.

Föreläsare är Magnus Eriksson, medgrundare till Piratbyrån och är
pressansvarig. Han reser ofta runt i landet och håller i föredrag, träffar
media, deltar i debatter och på andra sätt förmedlar budskapet om legal
fildelning.

Måndagen den 1 oktober, klockan 18.00–19.30
Almtorget 2b, Malmö.
Arrangeras av Centerpartiets Ungdomsförbund i Skåne och Centerpartiet i
Malmö. För mer info kontakta Bassem Nasr på 0762-644535.

Andra bloggar om: piratbyrån, centerpartiet, cuf

Mitt förslag är att skivbolagen slutar se distribution av plastskivor som en inkomstkälla och istället se det som marknadsföring för artister, för det är i praktiken den förändring som vi har sett den senaste tiden. Skivförsäljningen må ha minskat, men intresset för konserter och festivaler har ökat enormt de senaste åren.

Nu gör Rasmus Fleischer mig uppmärksam på en artikel i DN om minskad försäljning av CD-skivor (Betald nedladdning inte tillräckligt för industrin):

Branschföreträdare säger att det knappt längre går att ens betrakta cd-försäljningen som en intäktskälla. Snarare är cd:n numera en del av marknadsföringen av en artist och som kan bidra till efterfrågan på konsertbiljetter, souvenirer eller andra produkter.

Intressanta bloggar om: upphovsrätt, musikindustrin, piratkopiering