Johan Folin

WHO har avblåst influensapandemin. Effekterna av WHO:s hantering av den nya influensan skriver jag om i dagens upplaga av Svenska Dagbladet.

Smittskyddsinstitutet bedömde att omkring 50 personer skulle dö av den nya influensan om ingen vaccinerades. 60 procent av svenskarna vaccinerades. Facit: 29 tragiska dödsfall. Vaccinationsprogrammet kostade drygt två miljarder kronor vilket värderar varje räddat liv till runt 100 miljoner kronor. Kunde samma resultat uppnåtts billigare?

Läs även andra bloggar om svininfluensan, who, vaccin

Dagens ledare i Svenska Dagbladet handlar om kärnkraftsdebatten och varför argumenten som används är mer än tre decennier gamla.

Det man trott på i alla år håller inte alltid. Med fri forskning kommer teknologiska framsteg. Att inte ta till sig ny kunskap, utan förlita sig på den kunskap som var tillgänglig vid kärnkraftsomröstningen, är att bortse från trettio år av forskning. Inom vilket annat forskningsområde är det norm?

I valet i höst finns två tydliga alternativ. Alliansen vill att gamla uttjänta reaktorer ska kunna bytas ut mot modern teknik. De rödgröna vill ignorera flera decennier av forskning.

Läs även andra bloggar om kärnkraft, elförsörjning, torium, pebble bed-reaktor, de rödgröna

I rapporten Miljöpartiet – pekpinnar, vänstervridning och verklighetsflykt beskriver jag hur Miljöpartiet ignorerar vetenskapliga rön inom elkänslighet och mobiltelefoni. Ett område som inte togs upp i rapporten var Miljöpartiets inställning till så kallad alternativmedicin, i vetenskapliga sammanhang benämnt kvacksalveri.
I programmet Bakom Rubrikerna berättar Maria Wetterstrand att hon vill se ett register över utövare av alternativmedicin, för att ge människor möjlighet att välja bort oseriösa utövare. Jag har redan sammanställt en fullständigt komplett lista över seriösa utövare av alternativmedicin. Den återfinns nedan.

Lista över seriösa utövare av alternativmedicin:

 

Slut på listan.

Läs även andra bloggares åsikter om miljöpartiet, vetenskap, kvacksalveri, alternativmedicin

Det är lätt som väljare att bli förförd och förledd av Miljöpartiets retorik och politiska förslag, tills man börjar funderar på de faktiska konsekvenserna om förslagen genomfördes. Genom att betrakta Miljöpartiets förslag tillsammans och i ett större sammanhang framträder bilden av ett parti som vill bestämma i din och min vardag, som vill införa mer offentliga monopol och som ofta rör sig väldigt långt ifrån vanliga människors verklighet.

Jag och Andreas Vall har skrivit en rapport som granskar Miljöpartiets politik, Miljöpartiet – pekpinnar, vänstervridning och verklighetsflykt. Denna rapport redovisar ett antal förslag som MP lagt på nationell nivå och i våra storstäder. Sammantaget blir bilden tydlig: Miljöpartiet är ett parti som representerar ett systemskifte i svensk politik, ett systemskifte i allt annat än liberal eller borgerlig riktning.

Läs även andra bloggares åsikter om miljöpartiet, val2010, pekpinnar, vänstervridning, verklighetsflykt

Miljöpartisten Peter Larsson skrev en motion (5.4) till Miljöpartiets kongress och argumenterade för att det synsätt som många miljöpartister har på radiosändare och strålning är felaktigt. Många miljöpartister är negativa till att fler sändare sätts upp, trots att det skulle minska strålningen och energiförbrukningen. Peter Larsson vill att Miljöpartiet ska agera för att avståndet mellan mobilbasstationerna ska minska.
Miljöpartiets partistyrelse besvarade motionen med att rekommendera avslag, trots att de erkände att Peter Larssons förklaring om signalutbredning och effekt var korrekt. Enligt Maria Wetterstrand, Peter Eriksson och de andra i partistyrelsen finns det nämligen ”andra faktorer som konstruktion och uppsättning av basstationer, e v [sic] hälsorisker samt obehag i närheten av stationer,e t c [sic] som gör att en högre täthet av basstationer totalt sett, blir negativa för befolkningen som helhet”.
Det är alltså viktigare att folk inte är oroliga, än att beslut fattas på vetenskapliga grunder och riktiga riskanalyser. Om detta handlar dagens ledare i Kvällsposten.

I Miljöpartiets presentation av sin politik pÃ¥ sin webbsajt stÃ¥r att ”kommunerna mÃ¥ste fÃ¥ möjlighet att utifrÃ¥n miljöbalkens försiktighetsprincip stänga av mobilsändare när människors oro eller hälsoskäl kräver det.”
Miljöpartiet vill alltså hellre spela på människors oro än att göra något som bevisligen ger resultat.

Läs även andra bloggares åsikter om miljöpartiet, vetenskapsfobi, vetenskap, strålning

Eftersom Europaparlamentarikern Ã…sa Westlund (S) har fÃ¥tt igenom ett förslag om förbud av trombin (”köttklister”) i parlamentets miljöutskott försöker jag reda ut vari problemet med trombin bestÃ¥r.

Det finns inga negativa hälsoaspekter av att äta sammanfogat kött. Proteinet trombin finns naturligt i blod och är livsviktigt för att stoppa blödningar. Allt kött vi äter innehåller trombin. Skillnaden är att trombin uppfyller en praktisk funktion i det sammanfogade köttet.

Läs även andra bloggares åsikter om trombin, åsa westlund, europaparlamentet, köttklister

I min examensartikel för Stureakademin redogjorde jag för repressiva och på andra sätt oliberala inslag i Miljöpartiets politik. Igår hade ekonomen Diane Francis en debattartikel i Expressen som går ett par steg längre: en ettbarnspolitik, likt den i Kina, måste införas för att klimatet och vår framtid ska säkras. Lyckligtvis gör Mattias Svensson en bra insats i sitt genmäle i dagens upplaga av Expressen.

Francis är inte ensam i sin beundran för diktaturers repressiva, planerande och kontrollerande politik. För bara nÃ¥gra dagar sedan förklarade meteorologen Pär Holmgren i tv-programmet ”Korseld” att det största hindret för klimatpolitiken är allmänna, demokratiska val. Dem ville han avskaffa.

Andra bloggar om: miljöpartiet, ekofascism, diane francis, klimatet, ettbarnspolitik, pär holmgren

Igår pratade Johan Norberg om sin senaste bok, Den eviga matchen om lyckan, på Café Athen i Lund. Om man inte var där eller vill se föredraget igen så finns allting på Bambuser.

Andra bloggar om: johan norberg, lycka, den eviga matchen om lyckan

Alex Tabarrok, som bland annat är professor på George Mason University och bloggar på Marginal Revolution (tillsammans med Tyler Cowen, som också är professor på GMU), undrar i ett inlägg hur opinioner påverkas efter debatter. Genom att göra undersökningar före och efter kan man få bilden av att det (i genomsnitt) finns en tendens att den sida som var svagast innan debatten har gynnats mest av debatten, det vill säga minoritetssidan har fått mer stöd efter debatten än vad som var fallet innan. Resonemanget går att tillämpa (med det blir svårare att mäta) på mediabevakning av ett ämne också. De som hävdar att exempelvis Sverigedemokraterna borde frysas ut för att de inte ska få för mycket uppmärksamhet skulle kunna ha ett case om detta stämmer.
Det finns en annan förklaring ocksÃ¥ (det finns sÃ¥ klart flera, men det skiter jag i för tillfället) och det är att det är gruppen osäkra som ställer till siffrorna. I de aktuella mätningarna i Tabarroks inlägg är det väldigt mÃ¥nga som är osäkra. Efter debatterna har de osäkra i de flesta fall minskat drastiskt. Tabarrok gissar att de som var osäkra innan debatten ljuger, bland annat eftersom ämnet i de flesta fall inte är obekant för respondenterna. De fegar helt enkelt och ”vÃ¥gar” inte svara. Har man hört argument för eller emot en viss frÃ¥ga brukar man ha en uppfattning, även om man är beredd att ändra sig när mer information kommer fram. Tabarroks inlägg och resonemang är intressant, men flera av de mest intressanta synpunkterna kommer frÃ¥n kommentarsfältet. Där finns en hel del bra synpunkter.
Jag tror det finns flera orsaker, men jag tror inte att de osäkra medvetet far med osanning. Jag tror snarare att när man vet att man kommer få argument framlagda från två håll, finns det ingen större anledning att ha en fast åsikt. Varför inte vänta till efter debatten med att bestämma sig?

Andra bloggar om: opinion, debatter, undersökningar

2007 publicerade de två svenska fonetikforskarna Anders Eriksson och Francisco Lacerda en artikel, Charlantry in forensic speech science, i The International journal of speech, language and the law, som visade att två vanliga typer av lögndetektorer inte fungerar. Det handlar om LVA, Layered Voice Analysis och VSA, Voice Stress Analyzers. Företaget Nemesysco, som tillverkar en lögndetektor som använder LVA, pekades ut i artikeln och de blev jättearga och krävde att förlaget som publicerade artikeln skulle dra tillbaka den, vilket förlaget gick med på.
Det slutar naturligtvis inte här. I och med de arga protesterna från bluffmakarna Nemesysco inträdde Streisandeffekten. Artikeln, som bara hann läsas av de närmast sörjande inom fonetikforskningen, finns numera på Pirate Bay och har i och med rapporteringen i media fått mycket större spridning och uppmärksamhet än vad som vore fallet om Nemesysco hållt tyst. Det tackar vi för.

Andra bloggar om: fonetik, lögndetektorer, bluffmakare, Nemesysco, Streisandeffekten