Min krönika i Södermanlands Nyheter idag handlar om att EU och nationella domstolar (ett exempel från Belgien) lägger ansvaret för vad konsumenterna gör på deras internetleverantörer: Skjut inte budbäraren.
Exemplet om bombtillverkning kommer från Times: Website bomb-making lessons to be outlawed across Europe.
Uppdatering: artikeln finns av oklar anledning inte längre på sn.se. Lägger därför upp den här:
Flera händelser den senaste veckan om internet leverantörernas roll och ansvar över trafiken som deras kunder skapar har fått mig att bli lite bekymrad. EU kommissionären för rättsliga frågor, Franco Frattini, lovade för ett par dagar sedan hårdare tag för att få bukt med brottsligheten. Bland annat vill Frattini att det ska bli kriminellt att publicera information om hur man kan göra bomber. EU har inte makt att stänga ner exempelvis webbplatser som är baserade i länder utanför EU, och därför vill Frattini att EU:s internetleverantörer ska filtrera bort alla webbsidor som innehåller information om bombskapande. Om leverantörerna inte klarar av den uppgiften så kommer de att åtalas.
Det här handlar inte om en lucka i lagen. Det är redan olagligt att förbereda och utföra terrordåd. Det man vill göra är att förbjuda vetenskapliga fakta om vilka kemiska ämnen som reagerar tillsammans. En EU-tjänsteman hävdade att ”internetleverantörerna kan besluta om vilka webbplatser som ska vara tillåtna. Hur kan annars Kina blockera webbsidor? Det finns inga tekniska hinder, bara juridiska”.
Problemet är att Kinas censurfilter läcker som ett såll. Det går alldeles utmärkt för de flesta kineser med internetuppkoppling att ta sig förbi de hinder som finns. I många fall räcker det med ett litet tilläggsprogram till sin webbläsare.
Lagen kommer inte stoppa information om bombtillverkning, men kan nog få in en hel del pengar till EU:s kassa i form av böter från internetleverantörerna, som då måste höja sina priser till konsumenterna ordentligt.
I Belgien har en internetleverantör nyligen dömts av en lokal domstol för att den inte har gjort tillräckligt för att stoppa illegal fildelning. Internetleverantören tvingas nu att installera ett filter som söker igenom allting som deras kunder laddar hem, för att försöka filtrera upphovsrättsskyddat material. Även här finns det en mängd olika sätt för konsumenter att komma runt filtreringen. En liten förändring av originalfilen gör att den slinker igenom.
I en av våra grundlagar, Regeringsformens 2:a kapitel, står att ”varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad […] mot undersökning av brev eller annan förtrolig för sändelse och mot hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat förtroligt meddelande.”
I dagens samhälle har internetleverantörerna tagit över mycket av den roll som Posten hade förr. Vår korrespondens går oftast inte längre via gula brevlådor och postbilar, utan via kablar och elektromagnetiska vågor. Posten eller polisen får inte beslagta och läsa dina brev som finns på papper. Varför ska vi acceptera att internetleverantörerna och polisen beslagtar och läser vår elektroniska post?
Syftet med den belgiska domstolens beslut och Franco Frattinis initiativ må vara gott, men vägen till helvetet är kantad av goda intentioner.
Andra bloggar om: bombtillverkning, internetleverantörer, eu, belgien, censur, yttrandefrihet