Efter min ledare i lördags om den nya språklagen så tillägnade Per-Åke Lindblom på Språkförsvaret nästan 7000 tecken till mig. Det värmer att man kan engagera folk så mycket.

Jag har inte tid att gå igenom all kritik – Lindbloms svar är ungefär tre gånger så långt som min ledare – men jag har ett par punkter:

• Det blir en hel del cirkelresonemang. ”För det första är svenska är [sic!] huvudspråk och gemensamt språk i Sverige enligt språklagen – inte engelska.” Lagen säger att det ska vara som vi säger, därför ska det vara som vi säger. Min poäng är ju inte att just Språkförsvaret gör något fel egentligen, min kritik riktar sig mot lagstiftningen. När man försvarar sig med att man bara tillämpar lagen så undviker man kritiken.
• När Lindblom retoriskt frågar ”Vilken förankring har de engelskspråkiga beteckningarna bland skattebetalarna i Stockholm?” så missar man poängen med de nämnda verksamheterna. De riktar sig inte mot skattebetalarna i Stockholm, de riktar sig mot besökare. Visst, det är fortfarande stockholmarnas pengar, men det är ganska meningslöst att spendera marknadsföringsbudgeten på att få stockholmarna att besöka Stockholm.
• ”Varken Olle Josephson eller Språkförsvaret är motståndare till att språket utvecklas – frågan är bara hur.” Med andra ord: språket får utvecklas, men bara enligt fastställda riktlinjer.

Andra bloggar om språkförsvaret, konservatism, språkfascism