I dagens Kvällsposten har jag en krönika om lösningar på problem med begränsade resurser. Ska man ransonera det som finns, eller försöka skapa mer? Jag hävdar att ransonering är ett alltför vanligt svar.

Nu för tiden förs samma sorts resonemang som Malthus och Ehrlich förde, fast även inom andra områden. Dåligt fungerande system med kvoter används inom större delen av fiskerinäringen i EU, trots att lösningar som överförbara fiskerätter används med gott resultat i bland annat Island, Japan och Nya Zeeland.

Andra bloggar om: malthusianism, norman borlaug, ransonering, paul ehrlich