Kategoriarkiv: Inrikes

Frivillighet eller tvång?

Bildförstärkare för mörkerstrid.

Regeringen återaktiverar värnplikten. Som en av dem som har egna upplevelser av både värnplikt och yrkesförsvar är det inget jag välkomnar. Tvärtom. Jag ville göra lumpen och tillbringade omkring 14 månader (det skulle ha varit 15, men en månad togs bort på grund av besparingar) i gröna kläder 2001–2002 på Wartofta stridsvagnskompani vid P4 i Skövde. Därefter var jag anställd på Markstridsskolan i tre omgångar 2003–2005 för att öva med kadetter som skulle bli officerare på stridsvagnskompaniet.

När värnplikten pausades 2009 och ett nytt personalförsörjningssystem infördes med både kontinuerligt och tidvis tjänstgörande soldater (kallat GSS/K respektive GSS/T där GSS står för gruppbefäl, soldat, sjöman) anställdes jag på nytt vid samma kompani som jag gjorde värnplikten vid. Attityden var en helt annan än under värnplikten. Alla som var där hade själva valt det. Ingen var ens formellt dittvingad (många förespråkare av den återaktiverade värnplikten poängterar att värnplikten ska bygga på frivillighet, men det formella tvånget finns där; det är i slutändan inte soldaten själv som avgör). De senaste åren har jag deltagit i genomsnitt på en eller två större övningar per år. Vi har skjutit skarpt på Gotland och över Vättern, vi har varit på Revinge i Skåne med hela bataljonen, och vi har haft sammandrabbningar med våra stridsvagnskollegor från Boden.

Skarpskjutning med Stridsvagn 122.

Från början var jag inte motståndare till värnplikt. För mig var det jättebra. Inte för att jag tyckte att det var roligt hela tiden, utan för att jag var tvungen att samarbeta med människor som jag inte hade valt att umgås med och lära mig att göra saker som måste göras fast man inte vill. Jag blev vuxen. När jag började studera på LTH efter värnplikten engagerade jag mig i Datasektionen och när fester ordnades så blev det tydligt vilka som hade gjort värnplikt. De som flyttade undan möbler och sopade golvet när taffeln bröts – så att det kunde dansas – hade gjort lumpen. Övriga stod mest och väntade. Mönstret har upprepats i flera andra sammanhang.

Så: Värnplikt är toppen för att det gör pojkar till män. Nej, för det är inte det som är syftet med att ha ett väpnat försvar av Sverige. Syftet är att utgöra en tröskel för den som skulle vilja angripa Sverige, eller som vill utöva påtryckningar med militära maktmedel.

Inför bataljonsuppställning på Revingehed.

Det som har blivit tydligt efter mina år i den gröna firman är hur viktigt individuell motivation (hos soldaterna) och vilja att ha nöjda soldater (hos befälen) är. Under värnplikten kunde en officer bete sig nästan hur som helst (så länge det inte var uppenbara lagbrott) eftersom den värnpliktige soldaten inte kunde välja att avsluta sin tjänst. De senaste åren har officerare inte kunnat göra det, eftersom soldaterna då har kunnat byta förband eller avsluta sin tjänst. Arbetsmiljön är oerhört mycket bättre numera.

Enligt Panu Poutvaara och Andreas Wagener (The Economics of Peace and Security Journal, 2007) leder värnplikt till en sämre armé, har stora dolda samhällskostnader och är en fundamentalt orättvis form av beskattning som bara drabbar unga. Motiverade soldater presterar bättre än tvingade. Hur motiverad är du själv av att göra det du inte vill göra? Gör du ditt bästa? Gör du det med gott humör?

De flesta jag pratat med som slutat eller funderat på att sluta i Försvarsmakten har framhållit lönerna som viktig orsak. Det är inte så lätt att få personal att fullfölja tjänstgöringsperioden på 6–8 år när lönen ligger på omkring 18 000 kronor. Eftersom jag också har ett civilt jobb kan jag använda de lediga dagarna (övertidsersättning, övningsdygnskompensation cetera) från Försvarsmakten till att jobba med mitt vanliga arbete. Annars hade jag gått med förlust. En idé som man inte har testat är att höja lönen för soldater. Ändå framhärdas att det inte går att försörja Försvarsmakten med frivillig personal.

En idé kan ju också vara att låta Försvarsmakten kontakta dem som sagt sig vara intresserade av att arbeta i Försvarsmakten:

Men hittills har Försvarsmakten bara lyckats locka omkring 2 500 av de 4 000 soldater man behöver utbilda årligen. Nordgren Christensen pekar dock att Försvarsmakten i dag inte har information om vilka som visat intresse i beredskapsunderlaget och därför inte kan vända sig direkt till dem. (DN 2/3 2017)

Jag skrev mer om hur det är att vara tidvis tjänstgörande soldat i Magasinet Neo nr 1 2012.

Socialdemokratiskt regionråd stöder personangrepp

Inför demonstrationen om den skånska sjukvården igår – där regiondirektören Jonas Rastad (regionens högste opolitiske tjänsteman) avbildades med köttyxa i handen (för övrigt inte första gången), och regionstyrelsens ordförande Pia Kinhult avbildades med svart kåpa och lie – skickade Socialdemokraternas regionråd Henrik Fritzon ett pressmeddelande där han tydligt uttalade sitt stöd för demonstrationen.

Andra aktörer, som Vårdförbundet, valde att inte delta i demonstrationen eftersom de ansåg att det handlade om personangrepp.

I ett tält i direkt anslutning till demonstrationen pågick ett opolitiskt seminarium om hur vi kan minska utanförskapet bland unga med psykisk ohälsa. Den höga ljudnivån gjorde att seminariet, där inga politiker deltog i panelen, tydligt stördes och gjorde att många besökare hade svårt att höra vad som sades.

Utanför tältet stod socialdemokraten Henrik Fritzon, som förutom regionråd också är 2:e vice ordförande i Hälso- och sjukvårdsnämnden, ledamot i Handikappberedningen, med mera, och applåderade:

 

Efter demonstrationen dröjde sig ett tiotal demonstranter kvar och försökte fysiskt attackera Pia Kinhult med bland annat ägg, till den grad att de väktare som fanns på plats behövde tillkalla polis.

Spel och dobbel är ingenting för staten

I min sista ledare i Svenska Dagbladet, för den här sommaren i alla fall, skriver jag om det statliga spelmonopolet.

Men framför allt är uppdraget (enligt Svenska Spels presentation av företagets värdegrunder) att ta ett samhällsansvar.

Svenska Spel sätter ”kunden och samhällsintresset i fokus och låter samhällsansvaret gå före vinst”. Det är därför bolaget bara gjorde en vinst på knappt fem miljarder kronor förra året. Svenska spel uttrycker också en av sina tre värdegrunder som ”Omtanke & Lönsamhet”.

Läs även andra bloggar om , , ,

Själv är bäste dräng, men butler ska alla ha

Gårdagens höjdpunkt var att följa twitter- och facebookkommentarerna om Socialdemokraternas butlerutspel. Min ledare i Svenska Dagbladet handlar om förslaget och reaktionerna på det.

När ska vi älska? När ska vi skratta? Det frågade socialdemokraterna Ilija Batljan, oppositionslandstingsråd i Stockholms län, och Carin Jämtin, oppositionsborgar- råd i Stockholms stad, på Dagens Nyheters debattsida i går.

Så som debatten gick på bloggar, nyhetssajter, Facebook och Twitter under dagen verkar det som att de båda socialdemokraterna besvarade åtminstone den ena frågan.

Läs även andra bloggar om , ,

Oengagerande tal från trötta partiföreträdare

Igår bevakade jag Mona Sahlins tal i Tantolunden i Stockholm. Jag tycker om ekonomisk analys och hade hoppats på att kunna skriva om talet ur en ekonomisk vinkel. När talet hade inletts insåg jag dock att den vinkeln inte fanns. Den helt uppenbara vinkeln för mig själv och bekanta som jag träffade där var att det saknades glöd och passion. Därför skrev jag om det till dagens tidning.

Visst, överdrivet applåderande när Den Store Ledaren talar är obehagligt, oavsett vilket parti det handlar om, men Sahlins publik var nästan lite väl snål med applåder emellanåt. Ibland hördes krystade ”Bravo!” och ”Tjoho!” vid tillfällen som störde talets rytm. Under talet blev applåderna bara riktigt höga två gånger: när Mona Sahlin klargjorde att Socialdemokraterna aldrig kommer ge Sverigedemokraterna inflytande över politiken och lite senare när hon lovade skattesänkningar för pensionärerna.

Läs även andra bloggar om , , ,

Snart är skattesystemet helt obegripligt

I dagens Svenska Dagbladet ger jag ett par exempel på varför det är dags att genomföra en ny skattereform.

Tidigare har reformer av skattesystemet gjorts ungefär var tionde år. Efter ”århundradets skattereform” 1991 hade Sverige ett överskådligt och relativt enkelt skattesystem. Men efter nästan tjugo år av lappande, justeringar och införande av jobbskatteavdrag har det gått så långt att nationalekonomen Andreas Bergh kände sig tvungen att be anställda på finansdepartementet att förklara hur skattesystemet fungerar. Något tillfredsställande svar fick han inte.

Läs även andra bloggar om , ,

Vinstintresset förbättrar kvaliteten inom skolan

Med anledning av Lars Ohlys tal i Gnesta, där han gick till attack mot friskolor, förklarar jag i Svenska Dagbladet varför vinstintresse är bra.

Eftersom Sveriges elever fritt får välja vilken skola de vill gå på (i mån av plats och betyg, där det är tillämpligt) måste friskolor och kommunala skolor konkurrera om elevernas, och deras föräldrars, gunst. Utan nöjda elever inga intäkter. Utan intäkter ingen vinst.

Läs även andra bloggar om , , ,