Kategoriarkiv: Politik

Frivillighet eller tvång?

Bildförstärkare för mörkerstrid.

Regeringen återaktiverar värnplikten. Som en av dem som har egna upplevelser av både värnplikt och yrkesförsvar är det inget jag välkomnar. Tvärtom. Jag ville göra lumpen och tillbringade omkring 14 månader (det skulle ha varit 15, men en månad togs bort på grund av besparingar) i gröna kläder 2001–2002 på Wartofta stridsvagnskompani vid P4 i Skövde. Därefter var jag anställd på Markstridsskolan i tre omgångar 2003–2005 för att öva med kadetter som skulle bli officerare på stridsvagnskompaniet.

När värnplikten pausades 2009 och ett nytt personalförsörjningssystem infördes med både kontinuerligt och tidvis tjänstgörande soldater (kallat GSS/K respektive GSS/T där GSS står för gruppbefäl, soldat, sjöman) anställdes jag på nytt vid samma kompani som jag gjorde värnplikten vid. Attityden var en helt annan än under värnplikten. Alla som var där hade själva valt det. Ingen var ens formellt dittvingad (många förespråkare av den återaktiverade värnplikten poängterar att värnplikten ska bygga på frivillighet, men det formella tvånget finns där; det är i slutändan inte soldaten själv som avgör). De senaste åren har jag deltagit i genomsnitt på en eller två större övningar per år. Vi har skjutit skarpt på Gotland och över Vättern, vi har varit på Revinge i Skåne med hela bataljonen, och vi har haft sammandrabbningar med våra stridsvagnskollegor från Boden.

Skarpskjutning med Stridsvagn 122.

Från början var jag inte motståndare till värnplikt. För mig var det jättebra. Inte för att jag tyckte att det var roligt hela tiden, utan för att jag var tvungen att samarbeta med människor som jag inte hade valt att umgås med och lära mig att göra saker som måste göras fast man inte vill. Jag blev vuxen. När jag började studera på LTH efter värnplikten engagerade jag mig i Datasektionen och när fester ordnades så blev det tydligt vilka som hade gjort värnplikt. De som flyttade undan möbler och sopade golvet när taffeln bröts – så att det kunde dansas – hade gjort lumpen. Övriga stod mest och väntade. Mönstret har upprepats i flera andra sammanhang.

Så: Värnplikt är toppen för att det gör pojkar till män. Nej, för det är inte det som är syftet med att ha ett väpnat försvar av Sverige. Syftet är att utgöra en tröskel för den som skulle vilja angripa Sverige, eller som vill utöva påtryckningar med militära maktmedel.

Inför bataljonsuppställning på Revingehed.

Det som har blivit tydligt efter mina år i den gröna firman är hur viktigt individuell motivation (hos soldaterna) och vilja att ha nöjda soldater (hos befälen) är. Under värnplikten kunde en officer bete sig nästan hur som helst (så länge det inte var uppenbara lagbrott) eftersom den värnpliktige soldaten inte kunde välja att avsluta sin tjänst. De senaste åren har officerare inte kunnat göra det, eftersom soldaterna då har kunnat byta förband eller avsluta sin tjänst. Arbetsmiljön är oerhört mycket bättre numera.

Enligt Panu Poutvaara och Andreas Wagener (The Economics of Peace and Security Journal, 2007) leder värnplikt till en sämre armé, har stora dolda samhällskostnader och är en fundamentalt orättvis form av beskattning som bara drabbar unga. Motiverade soldater presterar bättre än tvingade. Hur motiverad är du själv av att göra det du inte vill göra? Gör du ditt bästa? Gör du det med gott humör?

De flesta jag pratat med som slutat eller funderat på att sluta i Försvarsmakten har framhållit lönerna som viktig orsak. Det är inte så lätt att få personal att fullfölja tjänstgöringsperioden på 6–8 år när lönen ligger på omkring 18 000 kronor. Eftersom jag också har ett civilt jobb kan jag använda de lediga dagarna (övertidsersättning, övningsdygnskompensation cetera) från Försvarsmakten till att jobba med mitt vanliga arbete. Annars hade jag gått med förlust. En idé som man inte har testat är att höja lönen för soldater. Ändå framhärdas att det inte går att försörja Försvarsmakten med frivillig personal.

En idé kan ju också vara att låta Försvarsmakten kontakta dem som sagt sig vara intresserade av att arbeta i Försvarsmakten:

Men hittills har Försvarsmakten bara lyckats locka omkring 2 500 av de 4 000 soldater man behöver utbilda årligen. Nordgren Christensen pekar dock att Försvarsmakten i dag inte har information om vilka som visat intresse i beredskapsunderlaget och därför inte kan vända sig direkt till dem. (DN 2/3 2017)

Jag skrev mer om hur det är att vara tidvis tjänstgörande soldat i Magasinet Neo nr 1 2012.

Socialdemokratiskt regionråd stöder personangrepp

Inför demonstrationen om den skånska sjukvården igår – där regiondirektören Jonas Rastad (regionens högste opolitiske tjänsteman) avbildades med köttyxa i handen (för övrigt inte första gången), och regionstyrelsens ordförande Pia Kinhult avbildades med svart kåpa och lie – skickade Socialdemokraternas regionråd Henrik Fritzon ett pressmeddelande där han tydligt uttalade sitt stöd för demonstrationen.

Andra aktörer, som Vårdförbundet, valde att inte delta i demonstrationen eftersom de ansåg att det handlade om personangrepp.

I ett tält i direkt anslutning till demonstrationen pågick ett opolitiskt seminarium om hur vi kan minska utanförskapet bland unga med psykisk ohälsa. Den höga ljudnivån gjorde att seminariet, där inga politiker deltog i panelen, tydligt stördes och gjorde att många besökare hade svårt att höra vad som sades.

Utanför tältet stod socialdemokraten Henrik Fritzon, som förutom regionråd också är 2:e vice ordförande i Hälso- och sjukvårdsnämnden, ledamot i Handikappberedningen, med mera, och applåderade:

 

Efter demonstrationen dröjde sig ett tiotal demonstranter kvar och försökte fysiskt attackera Pia Kinhult med bland annat ägg, till den grad att de väktare som fanns på plats behövde tillkalla polis.

Om bensoylekgonin-testets tillförlitlighet

I söndags skrev jag lite om andra tänkbara förklaringar till att Ola Lindholms bensoylekgoninprov var positivt. Nu har jag hittat lite mer information om förklaringen att antibiotikan amoxicillin också kan ge upphov till bensoylekgoninförekomst i urin. Det är en artikel från Journal of Analytical Toxicology med det, tycker jag, missvisande namnet ”Failure of amoxicillin to produce false-positive urine screens for cocaine metabolite”.
Anledningen till att jag tycker att det är missvisande är följande:

  • I studien som beskrivs deltog 33 personer, som alla fick amoxicillin.
  • Två personer testade därefter positivt i fyra olika test för bensoylekgonin.
  • Tre personer hade förhöjda halter av bensoylekgonin, men inte tillräckligt för att betecknas som ett positivt prov (gränsen gick vid 150 ng/mL).

Av 33 personer hade alltså fem förhöjda halter av bensoylekgonin i urinen. Det är ungefär 15 procent. Nu är omfattningen av studien begränsad, men den som påstår att amoxicillin inte kan ge upphov till falska positiva testresultat för kokain får inget stöd här. Titeln på artikeln stämmer heller inte överens med författarnas sammanfattning:

Within the limitations of the study design, we conclude that amoxicillin is unlikely to produce false-positive urine screens for cocaine metabolites. (min markering)

Ja, enligt studien är sannolikheten att amoxicillin ger ett negativt testresultat för bensoylekgonin större än sannolikheten för ett positivt resultat. Men att ett prov som ska ta reda på om man har intagit en illegal substans har fel i femton procent av fallen, om man går på amoxicillin, känns inte särskilt rättssäkert. Särskilt inte när poliser skrattar åt den som ifrågasätter testresultaten.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Inte säkert att Ola Lindholm har ljugit

Idag skriver jag på Newsmill med anledning av reaktionerna på att Ola Lindholms urinprov innehöll bensoylekgonin. Förutom att ifrågasätta reaktionerna på slutsatsen att han måste ha tagit kokain för att testa positivt, nämner jag ett par andra möjliga orsaker till det positiva testresultatet. Vad jag däremot missade var en artikel i American Journal of Ophthalmology som testade om ögonbehandling med kokainbaserade preparat ger utslag i urinen. Vilket det gav:

CONCLUSIONS: Patients should be informed that their urine may test positive for cocaine, if assayed according to US federal guidelines and using the protocol employed in this study, up to 2 days after undergoing testing for Horner syndrome.

Eftersom Ola Lindholm säger att han hade en ögoninfektion vid tillfället för vilken han fick en ögonsalva, är det fullt möjligt att salvan var det som gjorde att provet blev positivt. Det går förstås inte att säga säkert utan att veta vilken salva Ola Lindholm använde, men att provet var positivt behöver alltså inte betyda att Ola Lindholm har intagit kokain.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Franskt slöjtvång måste bort

Från och med i dag är det förbjudet att bära heltäckande slöja, det vill säga niqab och burka, i Frankrike. Om förbudet trotsas väntar böter på motsvarande 1400 kronor. Om man tvingar någon annan att ha heltäckande slöja riskerar man upp till två års fängelse och drygt 500 000 kronor i böter.

Att med våld eller hot om våld tvinga andra att klä sig eller bete sig på ett visst sätt strider mot våra grundläggande fri- och rättigheter och hör inte hemma i ett modernt land.
Den franska lagen gör just detta. Den begränsar kvinnors frihet att själva välja sin klädsel.

32-åriga Kenza Drider, född och uppvuxen i Frankrike men med marockanskt ursprung, säger till brittiska The Observer att hon själv i vuxen ålder valde att börja bära niqab. Hennes make säger till tidningen att han blev förvånad när hon en dag tog på sig slöjan när hon skulle gå och handla. Han visste inte ens att hon ägde en niqab.
Kenza Drider vägrar att ta av sig sin huvudbonad som hon själv har valt och för det kommer hon troligen att gripas och bötfällas.

I Frankrike har nationalförsamlingen numera mer makt än medborgaren att bestämma vilken huvudbonad den ska ha på sig. För ett land med ordet ”frihet” först i sitt valspråk rimmar det illa.

Läs även andra bloggar om , , , ,

Chains we can believe in!

Barack Obama har dragit igång sin återvalskampanj. I ett videoklipp förklarar (vad som påstås vara) vanliga amerikaner varför de kampanjar för att Obama ska bli återvald. En kvinna säger ”I had this perception that politics was all show. It was all sound bites”. Sedan fortsätter hon med, lustigt nog, precis det. ”But politics is how we govern ourselves.”

Hur har det amerikanska folket, genom Barack Obama, styrt sitt land? Har han gjort det han sade i valkampanjen 2008 att han skulle göra? Om vi för ett ögonblick struntar i att vallöften kan vara olika viktiga (löften om mänskliga rättigheter är rimligtvis viktigare än löftet att hålla ett ”State of the World”-tal varje år) så går det på sajten PolitiFact.com se en sammanställning över hur Obamas vallöften har uppfyllts. Av 506 löften har Obama enligt sajten uppfyllt 134 och brutit 41. Övriga är uppehållna, på gång, eller har slutat i kompromisser.

Några av de principellt tunga löften som Obama gjorde tydliga var att Guantanamo skulle stängas, USA:s användning av tortyr ska upphöra och ”Sunlight before signing”, att alla lagar ska finnas tillgängliga online fem dagar innan de skrivs under. Sunlight before signing är en del av en ambition att öka genomskinligheten hos administrationen. Men när PJ Crowley, talesperson för Utrikesdepartementet, uttalade sig kritiskt om tortyrbehandlingen av den misstänkte wikileakskällan Bradley Manning, blev han kvickt avskedad. Barack Obama har inte bara fortsatt med samma metoder som andra amerikanska presidenter före honom, han har gått ännu längre åt fel håll.
Vad gäller Sunlight before signing är resultatet inte jättebra, precis. Under Obamas första år uppfylldes löftet endast för 6 av 124 lagar. Efter två år är det något bättre, ungefär 50 procent har legat ute den utlovade tiden.

Guantanamo då? Efter att han svurit presidenteden lovade Obama att fånglägret i Guantanamo skulle stängas inom ett år. Nu har det gått mer än två och löftet är inte i närheten av att uppfyllas. Tvärtom, verksamheten fortsätter och Obama har beordrat att de militära rättegångarna ska återupptas.
Det är möjligt att republikanernas kandidat kommer vara lika illa, men man måste välja.

Chains we can believe in

Läs även andra bloggar om , , ,

Mina röster går till…

I förra valet kryssade jag centerpartisten Johan Linander. Några månader tidigare hade jag själv blivit medlem i Centerpartiet eftersom jag tyckte att Centerpartiet var det riksdagsparti som är mest liberalt och som framför allt rörde sig i en ännu liberalare riktning. Det tycker jag fortfarande. Som så många andra blev jag dock besviken på hur Centerpartiet och övriga regeringspartier har hanterat integritetsfrågorna. FRA, Ipred och andra frågor som övervakningsivrarna har drivit fick mig att bestämma att jag inte skulle rösta på något parti som inte tydligt visade att man ändrat åsikt i dessa frågor (eller tyckte rätt från början). Inget av regeringspartierna har gjort detta. Inte mitt eget parti, inget av allianspartierna. Oppositionen vore inte oppositionen om den inte var emot nästan allting som regeringen genomfört, så att de rödgröna protesterade mot bland annat FRA-lagen säger inte särskilt mycket. De vill ju ungefär samma konstruktion som regeringen vill, även om de försöker påskina annat.
Nu ser opinionsläget ut som att alliansen kommer vinna med bra marginal. Vi får se. Om läget vore jämnare mellan blocken hade jag fått höra (det kanske kommer ändå) att jag är en av dem som hjälper de rödgröna att ta makten. Till de svarar jag: nej, det är regeringen som hjälper de rödgröna att ta makten i så fall. Det är inte mitt fel om alliansregeringen åker ut. De har själva bäddat för det. Den som har läst vad jag skrivit tidigare kan nog snabbt gissa att jag inte kommer följa Mattias Svenssons beslut att rösta på Miljöpartiet, men i övrigt delar jag hans besvikelse över hur alliansregeringen har behandlat sina liberala väljare.
Johan Norberg har också bestämt sig för Centerpartiet, men inte bestämt sig för någon kandidat att kryssa än. Det har däremot Fredrik Westerlund som kryssar Johan Hedin i valkretsen Stockholm stad för Centerpartiet. Hade jag bott i Stockholm hade jag kanske kunnat göra det också. Om jag bott i Stockholms län hade jag kunnat tänka mig att rösta på Magnus Andersson. Ingen av dem är brända eftersom de inte har suttit i riksdagen den här mandatperioden och dessutom har protesterat mot sitt partis och regeringens politik på integritetsområdet. Om du bor i Stockholm så rekommenderar jag ett kryss på någon av dem, beroende på valkrets.

Nej, jag kommer kryssa Sandra Grosse för Piratpartiet. Hon finns på alla Piratpartiets valsedlar, med lite olika placering. Det har länge lutat åt en röst på Piratpartiet. Jag önskar att Piratpartiet inte hade behövts i svensk politik, men det gör det definitivt, eftersom inget annat parti är trovärdigt i integritets- och kulturfrågor. Sandra var dessutom en av dem som reagerade negativt på Piratpartiets första valmanifest, vilket gör henne mer trovärdig. De förändringar som Piratpartiet gjorde var nödvändiga och borde ha gjorts innan manifestet släpptes, men att piratpartister som Sandra Grosse öppet reagerar och inte bara blir partimegafoner är upplyftande.
Det vore en enorm skräll om Piratpartiet kommer in i riksdagen. Det tror inte jag kommer hända, men det är inte bara fyraprocentsspärren som är intressant. Får partiet mer än en procent av rösterna kommer valmyndigheten se till att det finns valsedlar i vallokalerna i de två kommande riksdagsvalen, och om partiet får 2,5 procent av rösterna kommer Piratpartiet få partistöd fram till valet 2018.

I valet till region Skåne röstade jag också på Centerpartiet förra gången, men har den här gången bestämt mig för att kryssa Mats Persson för Folkpartiet. Mats är doktorand på Ekonomihögskolan i Lund och var den som välkomnade mig till Liberala ungdomsförbundet kring 2001, i egenskap av distriktsombudsman för LUF Skåne. Min karriär i LUF uteblev, främst på grund av att Folkpartiets rikspolitik inte kändes särskilt liberal i valet 2002 och därefter. I regionen har dock Folkpartiet fört en betydligt fräschare politik och förslagen för förbättringar i servicen i Skåne den kommande mandatperioden lockar.

I kommunvalet i Lund kommer jag kryssa Jacob Dexe för Piratpartiet. Jacob är liberal och går just nu Timbros utbildningsprogram Stureakademin, så om man vill ha en liberal piratpartist i Lunds kommunfullmäktige är Jacob Dexe ett bra val. Lund har ungefär en tredjedel studenter och Piratpartiet fick 8,93 procent av rösterna i Europaparlamentsvalet. Om Piratpartiet lyckas mobilisera studenterna kan Piratpartiet göra ett bra val i Lund.