Johan Folin

Efter min ledare i lördags om den nya språklagen så tillägnade Per-Åke Lindblom på Språkförsvaret nästan 7000 tecken till mig. Det värmer att man kan engagera folk så mycket.

Jag har inte tid att gÃ¥ igenom all kritik – Lindbloms svar är ungefär tre gÃ¥nger sÃ¥ lÃ¥ngt som min ledare – men jag har ett par punkter:

• Det blir en hel del cirkelresonemang. ”För det första är svenska är [sic!] huvudsprÃ¥k och gemensamt sprÃ¥k i Sverige enligt sprÃ¥klagen – inte engelska.” Lagen säger att det ska vara som vi säger, därför ska det vara som vi säger. Min poäng är ju inte att just SprÃ¥kförsvaret gör nÃ¥got fel egentligen, min kritik riktar sig mot lagstiftningen. När man försvarar sig med att man bara tillämpar lagen sÃ¥ undviker man kritiken.
• När Lindblom retoriskt frÃ¥gar ”Vilken förankring har de engelsksprÃ¥kiga beteckningarna bland skattebetalarna i Stockholm?” sÃ¥ missar man poängen med de nämnda verksamheterna. De riktar sig inte mot skattebetalarna i Stockholm, de riktar sig mot besökare. Visst, det är fortfarande stockholmarnas pengar, men det är ganska meningslöst att spendera marknadsföringsbudgeten pÃ¥ att fÃ¥ stockholmarna att besöka Stockholm.
• ”Varken Olle Josephson eller SprÃ¥kförsvaret är motstÃ¥ndare till att sprÃ¥ket utvecklas – frÃ¥gan är bara hur.” Med andra ord: sprÃ¥ket fÃ¥r utvecklas, men bara enligt fastställda riktlinjer.

Andra bloggar om språkförsvaret, konservatism, språkfascism