I senaste numret av Nyliberalen avreagerar jag mig på Lunds renhållningsverk. Texten finns inte online så jag lägger upp den här. Jag har fler exempel på märkligt beteende från Lunds renhållningsverk men de fick inte plats i artikeln. Bland annat hämtas inte soporna om soptunnans lock inte ligger dikt an mot tunnan. Om anledningen hade varit att man ska betala mer för en större tunna så hade det varit förståeligt, men en större tunna kostar lika mycket som en liten. Från och med hösten 2008 ska man dessutom sortera matavfall och restavfall i olika kärl i soptunnan. Matavfallsdelen är lika stor som den för övriga sopor. Hur många hushåll genererar 90 liter matavfall i veckan? Olika behållare för olika avfall i sopbilarna innebär dessutom en effektivitetsförlust. Det är osannolikt att alla kärlen blir fulla exakt samtidigt, särskilt med tanke på hur dåligt planerade kärlen är hos hushållen.

De senaste månaderna har min flickvän och hennes syster tömt och sålt ett radhus i Lund. I Lund har Lunds Renhållningsverk monopol på sophämtning och i abonnemanget ingår hämtning av grovsopor varannan vecka, det vill säga större saker som möbler och gammal elektronik och vitvaror. Tre saker får man lämna per gång och man ska anmäla i förväg via telefon att man vill att de ska komma. Den här möjligheten används inte särskilt ofta, utan det handlar oftast om att enkelt kunna bli av med det utbytta kylskåpet när det nya har levererats.

Inför visningen av radhuset ville systrarna bli av med en del av de gamla möblerna och de ringde renhållningsverket. Två personer har hand om att ta emot begäran om hämtning av grovsopor, men ingen var tillgänglig vid första försöket. Inte heller dagen därpå och inte heller på den tredje dagen. Därefter var det för sent. En granne lät systrarna förvara möblerna i sitt garage tills visningarna var avklarade.

Inför nästa hämtningstillfälle fick systrarna tag på rätt person på renhållningsverket. Nu när visningarna var avklarade fanns det ett par möbler till som skulle slängas och de frågade därför om det gick bra att lämna fler än tre saker den här gången eftersom personalen inte hade varit kontaktbar tidigare. Det gick inte. “Tre saker är det som gäller” blev svaret. “Om några av sakerna hämtas hos grannen då?” “Det går bra.”
Det gick alltså bra att göra två stopp, med tre saker var, utanför olika hus men inte ett stopp med sex saker trots att det är samma objekt. Det sunda förnuftet lyser med sin frånvaro.

Under hösten har det även kommit ett brev från renhållningsverket med information om att arbetsmiljöreglerna för sophämtarna inte är uppfyllda. Soptunnan ska stå i anslutning till tomtgränsen och underlaget från tomtgränsen till sopbilen ska vara hårt och platt utan nivåskillnader. Utanför tomtgränsen går en trottoar och utanför den en gräsmatta som följer trottoaren. Gräsmattan hindrar sophämtarna från att transportera soptunnorna enligt deras arbetsmiljöregler och är därför ett stort problem. Ett problem som måste åtgärdas, annars kommer sophämtarna inte att tömma tunnorna. Gräsmattan ägs av sophämtarnas arbetsgivare – kommunen – så klagomålet är därför felriktat, vilket renhållningsverket konstaterar i slutet av brevet. Brevet skickades alltså till husägarna, trots att kommunen självt är ansvarig, vilket den som skrivit brevet uppenbarligen kände till.
Varför får man inte själv välja sophämtningsbolag?