Den nionde juni bär det av till USA, för första gången i mitt liv. Först några dagar i New York, sen flyg till San Francisco och några dagar där. Där hyr vi en bil och kör ner till Los Angeles. Efter några dagar bilar vi vidare mot Las Vegas. Efter ett par dagar i de trakterna flyger vi tillbaka till New York för ett par dagar till.
Just nu är inga platser spikade (förutom den här färdvägen), så tipsa mig gärna om bra saker att se eller hitta på i New York, Kalifornien eller södra Nevada (Grand Canyon i Arizona kommer med stor sannolikhet besökas).

På långfredagen hade vi roligt och målade ägg. Här är några av mina mästerverk:

Andra bloggar om: kallisti, sacred chao, hagbard celine

När Blogge skickar vidare en bloggutmaning till mig så får jag väl ta chansen att visa att jag fortfarande lever; det har varit lite ödsligt här på sistone. Sju saker är tanken att jag ska avslöja om mig själv. Jag kör väl på så får vi se hur det går.

1. Jag hatar att slänga saker. När det bara handlar om digital information är det inget problem – hårddiskar är billiga – men det är värre med fysiska föremål. Framförallt är det en massa småprylar som samlas i nån låda som hade kunnat vara märkt ”bra-o-ha”. Oftast är de inte alls bra att ha eftersom de fortsätter ligga där år efter år. De senaste åren har jag flyttat ett par gånger så då har jag kunnat göra mig av med saker i samband med nedpackning av bohaget, men det finns fortfarande saker sedan grundskolan kvar i ett par lådor.

2. Jag är glömsk och lättdistraherad. Selektivt, bör jag tillägga. Jag kan ha en mängd referenser till olika forskningsrapporter eller nyhetsartiklar om politik, ekonomi eller naturvetenskap i huvudet samtidigt, men glömmer ofta varför jag reste mig från soffan och gick till köket. På samma sätt kan jag få en idé om att jag måste kolla eller fixa någonting med datorn (detta inträffar när jag inte sitter vid den) men när jag har satt mig vid datorn kommer jag på något annat jag måste fixa, så jag glömmer helt bort varför jag satte mig där från början.

3. Trots ovanstående så ser jag mig själv som väldigt intelligent och kapabel. För att bekräfta för mig själv och andra att det faktiskt stämmer tycker jag om att göra IQ-tester och andra liknande tester, som högskoleprovet (1.8, 2.0). Jag tror dock att jag har blivit bättre på att hålla inne med onödigt skryt de senaste åren.

4. Jag är kändiskåt. Det duger dock inte med vilka kändisar som helst. Dokusåpa- och talangjaktskändisar ger ingen tillfredsställelse. Vissa kändisar vill jag träffa mest för att kunna dissa dem.

5. Jag ogillar att behöva släppa kontrollen helt och hållet över något. Om jag har delegerat en uppgift till någon så känner jag mig ändå tvungen att kolla så att det verkligen blir gjort. Det kan vara kopplat till mitt (framförallt tidigare) engagemang inom studentvärlden. När man jobbar ideellt kan en del få för sig att projektet eller vad man nu höll på med inte är så kul längre och slutar att höra av sig.

6. Jag kan bli fanatiskt intresserad av onödiga, fåniga saker. De senaste åren har jag stenhårt drivit tesen om talet 23 och jag är discordian. Lite på skämt, men bara lite.

7. Jag brukar göra väldigt trovärdiga gissningar. De behöver inte alltid vara sanna, men oftast ligger de tillräckligt nära sanningen för att de ska gå att använda som argument i en debatt. Jag är inte säker på om det är så att jag faktiskt har läst någon viss statistik i ett ämne – och bara glömt bort var det var någonstans – eller om det är min hjärna som hittar på det. När jag säger saker kan jag verka väldigt säker på min sak vilket får en motdebattör att själv bli osäker. Jag har inte gjort någon blunder än vad jag vet. Den här punkten får mig att tänka på en del i Tage Danielssons monolog om sannolikhet:

Folk i allmänhet de tänker förstås på sitt grovhuggna vis att det som hände i Harrisburg verkligen har hänt. De tar det som en sanning. Tala alltid sanning, barn, sa våra föräldrar till oss. Det får vi inte säga till våra barn utan vi måste lära dom att alltid tala sannolikt. Att säga sannolikheten, hela sannolikheten och ingenting annat än sannolikheten.

Det var det hela. Eftersom Blogge skickade vidare till så många så låter jag bli att göra likadant.

Andra bloggar om bloggutmaningar, sju sanningar, tidsfördriv

Igår fyllde jag 25 år och det firades med fest i fredags. Det var första gången jag hade fest innan min födelsedag, men det gick alldeles utmärkt. Eftersom jag har en psykisk störning som gör mig intresserad av stridsvagnar (kolla in min något dysfunktionella websajt från värnplikten på P4) så var naturligtvis tårtan mycket vackert dekorerad med grönt. En av de första sakerna jag sade var dock ”Den har för många bärhjul”. Men fin var den.

Jag fick även ett exemplar av Karl Marx Kapitalet, som ska läsas under sommaren.

Igår var Annie Johansson i Lund för att fira några andra nyblivna 25-åringar på Östgöta nation, så jag tog tillfället i akt att festa lite med henne också.

Den senaste veckan har passerat utan större incidenter. Vi har i princip bara inhalerat läkemedlet på morgonen, eventuellt utfört spirometri, och på kvällen inhalerat läkemedel igen.
Idag är annorlunda. Sjuksköterskorna ska ta blodprov vid tjugo tillfällen under dygnet och åtta stycken EKG då man måste ligga helt stilla, varav ett är 90 minuter långt. Ikväll tar vi läkemedlet för sista gången. Resten av dagarna som är kvar (vi släpps ut på tisdag, dag 14) kommer prov tas för att säkerställa att vi mår bra och att läkemedlet försvinner ur kroppen som det ska.
Förutom att PVK:n som sitter i armvecket på högerarmen skaver en del så mår jag alldeles utmärkt.

Den sjätte dagen. Dagen började rätt soft med frukost vid åtta. Senast 8.30 skulle frukosten vara uppäten eftersom läkemedlet skulle inhaleras klockan 9.30, precis som alla andra dagar för övrigt. Några i gruppen tycker att läkemedlet smakar äckligt men jag känner ingen smak, jag kanske får placebo. Tre personer i vår grupp får tydligen det. Tjugo minuter efter inhalationen var det dags för ett kort EKG. Förutom de fem som vi har på oss dygnet runt tillkommer då tio stycken elektroder som fästs på olika ställen på bröstet.
Resten av dagen har varit lugn, jag har mest spelat Railroad Tycoon 3 på min Macbook och läst bloggar. En lustig händelse inträffade förresten under ett uppdrag i RT3; min uppgift var att transportera kaffe från Mexiko till USA. Sagt och gjort, jag lade räls och byggde stationer och började köra tåg. Rätt vad det är protesterar mexikanerna mot den amerikanska kapitalismen och saboterar min järnväg och jag förlorar en massa pengar. Jag undrar om spelskaparna har läst Och världen skälvde.
För en timme sedan inhalerade jag läkemedlet igen, det görs var tolfte timme. Schemat imorgon ser inte så annorlunda ut, jag ska utföra spirometri ett par gånger och sjuksköterskorna ska ta blodprov.

Nu hjar jagr suttrit innlost i frem dagrar ock sniffrat medusin allså. ärr hellt snyurigg i mitr huvved av allrt knakret de säjer jag nu yo.

LUND. Ett stort läkemedelsföretag i Lund har kidnappat nio unga män och hotar att tvinga i dem ett oprövat läkemedel.

Det var i tisdags som de unga männen kidnappades av representanter för det aktade läkemedelsföretaget när de var på studiebesök för att lära sig mer om företagets verksamhet. Inga krav har framförts till polisen eller männens anhöriga, och polisen är ännu förtegen om hur utredningsarbetet fortskrider.

”Vi har en dialog med företagets ledning, men jag kan i nuläget inte kommentera vad som framkommit” säger Eva-Lena Östfors, pressansvarig för polisen i Skåne. TT