Fantastiska underbara Hanna Wagenius fick på CUF:s stämma i Östersund genom sin motion om att CUF ska verka för ett avskaffande av sexköpslagen. I ett inslag i Rapport och en artikel på Nyheter24 lägger hon vältaligt ut texten om motiven bakom.
Andra bloggar om: hanna wagenius, sexköpslagen, skademinimering, cuf
Som jag tidigare berättat deltar jag för tillfället i Stureakademin, Timbros utbildningsprogram (”Dagens talanger. Morgondagens tankar”; det låter som jag det). Inför vår tredje helgträff fick vi i uppgift att skriva en ledare om valfritt ämne som varit aktuellt den gångna veckan. Jag valde – vilket säkerligen även flera andra deltagare har gjort – utvecklingen i Pirate Bay-rättegången och frågan kring rådmannen Tomas Norströms jävsituation.
Efter tingsrättens fällande dom mot personerna bakom fildelningssajten the Pirate Bay förra fredagen har det uppdagats att tingsrättens ordförande i målet, rådmannen Tomas Norström, är engagerad i två föreningar som arbetar med upphovsrättsfrågor på olika vis. Dessa är Svenska föreningen för upphovsrätt (SFU), där Norström är medlem och Svenska föreningen för industriellt rättsskydd (SFIR), där Norström sitter i styrelsen. SFU beskriver sig själva som en ”mötesplats för kvalificerade upphovsrättsliga diskussioner” och tar officiellt inte ställning i lagstiftningsfrågor; man svarar exempelvis inte på remisser. Däremot är även tre av målsägarnas representanter i Pirate Bay-rättegången medlemmar i föreningen och en av dessa, advokaten Monique Wadsted, är dessutom kollega med Norström i Stiftelsen för internetinfrastruktur, där båda arbetar extra. SFIR, där Norström sitter i styrelsen, har varit remissinstans för lagförslag om patent och upphovsrätt och arbetar för att ytterligare stärka patent- och upphovsrätten.
En av nämndemännen som skulle delta i Pirate Bay-rättegången är medlem i Föreningen Svenska Tonsättare. Nämndemannen tog själv beslutet, efter inrådan av Norström, att avstå från att delta i rättegången på grund av risken för att misstanke om jäv skulle uppstå. Att Norström i det skedet inte inser att hans egna engagemang skulle kunna väcka samma misstankar är anmärkningsvärt.
Det upphovsrättskritiska nätverket Piratbyrån, som startade och drev the Pirate Bay innan det blev en separat verksamhet, kallade redan innan rättegången startade hela processen för Spectrial, en sammanfogning av orden spectacle (spektakel) och trial (rättegång). Piratbyrån menar att rättegången och händelserna kring den kan liknas vid en teaterföljetong. För Piratbyrån och en stor del av ungdomsgenerationen, som Fredrik Reinfeldt innan valet 2006 lovade att man inte skulle jaga, har åtalet mot the Pirate Bay hela tiden setts som en politisk rättegång. Det är den idealistiska ungdomen mot en kapitalstark upphovsrättsindustri och det råder knappast någon brist på dramatik för att kunna se det som en politisk teater. När märkliga saker inträffar, som när åklagaren efter nästan tre års förberedelser kände sig tvungen att stryka en av de viktigaste åtalspunkterna i rättegångens inledande skede, förstärks naturligtvis uppfattningen att det mest är en teaterföreställning. När åklagaren gör misstag uppfattas det mest som en fars och kaxiga kommentarer från de åtalades bidrar ytterligare till den uppfattningen.
När en stor del av ungdomsgenerationen inte längre ser en rättegång som ett sätt att ta reda på om någon har begått ett brott utan som politisk förföljelse gäller det att vara extra noga med att göra allting på rätt sätt. Oavsett om Norströms medlemskap i SFU och SFIR påverkat tingsrättens dom eller ej är blotta misstanken om att så har skett allvarlig. Det kan i förlängningen leda till att respekten och förtroendet för rättssamhället – och domstolarnas upprätthållande av det – riskerar att nötas bort. Då är det inte längre en komedi eller fars – då är det en tragedi.
Andra bloggar om: tpb, the pirate bay, tomas norström, jäv, stureakademin, timbro, caesars hustru
Alex Tabarrok, som bland annat är professor på George Mason University och bloggar på Marginal Revolution (tillsammans med Tyler Cowen, som också är professor på GMU), undrar i ett inlägg hur opinioner påverkas efter debatter. Genom att göra undersökningar före och efter kan man få bilden av att det (i genomsnitt) finns en tendens att den sida som var svagast innan debatten har gynnats mest av debatten, det vill säga minoritetssidan har fått mer stöd efter debatten än vad som var fallet innan. Resonemanget går att tillämpa (med det blir svårare att mäta) på mediabevakning av ett ämne också. De som hävdar att exempelvis Sverigedemokraterna borde frysas ut för att de inte ska få för mycket uppmärksamhet skulle kunna ha ett case om detta stämmer.
Det finns en annan förklaring också (det finns så klart flera, men det skiter jag i för tillfället) och det är att det är gruppen osäkra som ställer till siffrorna. I de aktuella mätningarna i Tabarroks inlägg är det väldigt många som är osäkra. Efter debatterna har de osäkra i de flesta fall minskat drastiskt. Tabarrok gissar att de som var osäkra innan debatten ljuger, bland annat eftersom ämnet i de flesta fall inte är obekant för respondenterna. De fegar helt enkelt och ”vågar” inte svara. Har man hört argument för eller emot en viss fråga brukar man ha en uppfattning, även om man är beredd att ändra sig när mer information kommer fram. Tabarroks inlägg och resonemang är intressant, men flera av de mest intressanta synpunkterna kommer från kommentarsfältet. Där finns en hel del bra synpunkter.
Jag tror det finns flera orsaker, men jag tror inte att de osäkra medvetet far med osanning. Jag tror snarare att när man vet att man kommer få argument framlagda från två håll, finns det ingen större anledning att ha en fast åsikt. Varför inte vänta till efter debatten med att bestämma sig?
Andra bloggar om: opinion, debatter, undersökningar
Café Athen var näst intill fullsatt och när stolarna tog slut satte sig folk på bord eller lutade sig mot väggarna för att lyssna på när Johan Norberg höll föredrag om finanskrisen och sin nya bok, En perfekt storm, i Lund igår. Timbro Syd och Utrikespolitiska föreningen stod för arrangemanget och vi filmade hela föredraget med min Macbook, så om du missade föredraget eller vill se det igen så har du nu chansen. Johans föredrag är ungefär 45 minuter. Efter föredraget var det frågor och diskussion i 40 minuter. Tyvärr är många av frågorna svåra att höra, men Johan gav utförliga svar på det mesta så det kan definitivt vara värt att titta på den andra halvan av filmen också.
[flv:https://folin.nu/blog/wp-content/uploads/2009/04/en-perfekt-storm.flv 480 360]
Andra bloggar om: finanskrisen, timbro syd, johan norberg, en perfekt storm
Slutet av förra veckan spenderades med att lyssna på och dansa till Depeche Mode och annan elektronisk musik med vänner i Stockholm och det var fantastiskt kul. Huvudanledning till att jag var i Stockholm var dock en annan. Det var nämligen den första Stureakademihelgen. Jag blev ganska imponerad av listan på lärarna som var där: på fredagförmiddagen gick Håkan Hagwall, före detta politisk redaktör på DN, genom och kommenterade de artiklar vi hade skrivit inför den här utbildningshelgen. På eftermiddagen var Johan Norberg först ut och han pratade om liberalismens historia. Därefter tog Anders Sandberg, en av grundarna av Eudoxa och forskare vid Oxford, vid och tog upp de utmaningar som finns för liberalismen i framtiden, med demografiska och tekniska förändringar med mera.
På lördagen gick Niclas Berggren och Andreas Bergh, båda från Ratio, genom liberala skolor inom nationalekonomin (Berggren), liberalism och jämlikhet samt olika försvar för socialliberalismen (Bergh).
På söndagen diskuterades rätten att bryta sig loss från en stat och bli självständig med Paula Röttorp från juristbyrån Vinge och Eric Sundström, chefredaktör på Aktuellt i politiken, avslutade helgen med att berätta för oss varför allting vi hade hört under helgen var uppåt väggarna fel.
Fjorton timmar undervisning på min fritid under en helg. Det var länge sedan det var så här roligt att sitta i ett klassrum. Och det var bara första helgträffen. Fler kommer. Om mindre än en månad kommer Göran Greider, Thomas Gür, Fredrik Haage, Mauricio Rojas, Roland Poirier Martinsson, Maria Ferm, Anders Wallner och Katrin Kielos (samt Håkan Hagwall som kommer ge kommentarer på nya hemläxor) att föreläsa för och debattera med oss.
Det verkar som att även nästa utbildningshelg kommer bli väldigt givande. Det känns bra.
Andra bloggar om: stureakademin, liberalism, timbro, indoktrinering, sekter
Thomas L Friedman i NY Times:
[…] the U.S. Senate unfortunately voted on Feb. 6 to restrict banks and other financial institutions that receive taxpayer bailout money from hiring high-skilled immigrants on temporary work permits known as H-1B visas.
De företag som tar emot bidrag får alltså inte anställa de mest kompetenta personerna för att hjälpa dem ur krisen. Smart.
(via Marginal Revolution)
Ett delbetänkande i polismetodutredningen (SOU 2009:001), En mer rättssäker inhämtning av elektronisk kommunikation i brottsbekämpningen presenteras på fredag. Svenska Dagbladet skriver om några av direktiven till utredaren, bland annat att ”utredaren ska ’utgå’ från att polisen ska få möjligheten att begära ut uppgifterna även vid brott där straffet bara är böter”.
Alla människor begår ibland brott där straffet är böter. Fortkörning, svartarbete eller mailande av skojiga (upphovsrättsskyddade) bilder till vännerna är något som i princip alla håller på med. Kanske inte alla tre, men något av det. Dessutom finns det en hög med ringa brott kvar. Folk kommer fortsätta med dessa aktiviteter även om polisen får nya befogenheter, men det finns inte en chans att polisen kommer kunna utreda brotten på grund av de enorma resurser som skulle krävas. Resultatet blir godtycklighet.
Andra bloggar om: rättssäkerhet, En mer rättssäker inhämtning av elektronisk kommunikation i brottsbekämpningen, polisen, nyspråk
Till parlamentsledamöter och beslutsfattare på nationell och europeisk nivå:
Gör vad ni kan för att stoppa en förlängning av upphovsrätten inom EU. De enda som gynnas är skivbolagen och ett par extremt storsäljande artister. Filmen nedan beskriver situationen (via Erik Hultin).
För en stund sedan fick jag besked om att jag är antagen till Stureakademin nästa år. Det ska bli kul! Jag är peppad redan nu.
I dag blev det klart att Lund har gått vidare i uttagningen till att bli en av Europas kulturhuvudstäder 2014 (Lettland ska ha en också) tillsammans med Umeå. Jag hade hoppats att Uppsala skulle gå vidare i stället för Lund. Kulturhuvudstadsprojektet är ett oerhört slöseri med pengar. Fyrahundra miljoner kronor kommer att spenderas för att ordna kulturella inslag (som en matresa längs med motionsspåret Hardebergaspåret) i Lunds kommun under ett år, förutom den ordinarie kultur- och fritidsbudgeten som ligger på 250 miljoner kronor. Ingenting av de fyrahundra miljonerna investeras i lokaler eller för att få en långsiktig utveckling inom kulturen i Lund. Allting ska spenderas för 2014. Jag är glad att åtminstone Centerpartiet konsekvent har varit emot projektet, på grund av kostnaderna.
Det är förresten väldigt kul att Lundabanden bob hund och Cardigans nämns i Lunds ansökan. Vissa kanske tror att bob hund är från Stockholm och att Cardigans är från Jönköping, men det är bra att få det svart på vitt att det är i Lund de hör hemma.
Än så länge finns det dock hopp: Det är Umeå eller Lund som blir den svenska europeiska kulturhuvudstaden, inte båda. Att Lund har Laila Freivalds som dragplåster ger dessutom bra karma för möjligheterna att slippa pengaslöseriet.
Andra bloggar om: kulturhuvudstad, 2014, lund, slöseri, kultur